Usch och fy vilket slitsamt lopp det blev idag. Tre varv X 17,3 km. Så här gick loppet till ur min synvinkel:
Första varvet: Fick stå i ”superelitledet” tillsammans med favoriter som: Martin Larsson, Fredrik Persson, Anders Palmér, med flera. Kom iväg bra och låg väl etta en kort stund innan jag gick ner och låg cirka 5-12 i en bra bit på detta varv. Det var i princip platt hela vägen fram till 12 kilometer (cirka) då började för mig helvetet, sex branta springbackar, jag hade noll i fäste i dessa och blev tvungen att släppa täten. Lite struligt med dricka blev det också då vi först efter 15 km fick första langningen. In till varvning låg jag 10:a cirka 25-30 sekunder efter. Tankarna på att bryta var inte långt bort, då jag var totalt stum och släppte mer och mer!
Andra Varvet: Låg alltså 10:a i ett litet vakuum och tänkte faktiskt på att bryta då jag var helt slut. Men valde att hänga i ett tag till, märkte att jag nästan tog in lite på täten och efter 2-3 kilometer in i på detta varv lyckades jag faktiskt komma ikapp igen. Tempot slogs ner lite och jag kunde vila upp mig lite grann. Min bror Jonatan kom också ikapp (han gjorde nog sitt livs bästa långlopp idag). Tempot var ryckigt, men jag hängde med igen tills ”helvetesbackarna” som i vanligt fall brukar gynna mig mer traditionella åkare på långloppen, men utan fäste så är man inte så kaxig i dessa. Så jag tappade täten igen, men lyckades få en grupp åkare med mig denna gång och inför varvning var vi fem stycken i min klunga.
Tredje varvet: Låg sist i denna klunga och fick bita i bra då Petter Myhlback och faktiskt min bror Jone drog hårt. Jag hade vissa stunder problem med att följa, men lyckades på något vänster bita mig kvar i rygg på dessa grabbar. Hade tur och fick dricka av lite ”random”-personer utefter sista varvet, så pass bra att jag efter cirka nio kilometer gick upp och drog för första gången på detta varv. Väl i spets kände jag mig så pigg att jag provade på ett ryck, ingen svarade och jag fick lucka. Jag saktade in lite grann och lät de andra nästan komma upp i rygg, innan jag gjorde ett till maxryck. Märkte att ingen kunde svara, då bestämde jag mig för att nu får det bära eller brista. Så jag åkte allt jag kunde ända in i mål och lyckades trots riktigt dålig känsla stora delar av loppet och noll i fäste, komma på en sjunde plats. Vilket är min bästa placering på ett nationellt seedningslopp till vasaloppet.
Slutsats: Jag får vara nöjd i alla fall, med tanke på förkylningen jag hade i tre veckor, penicillinet jag åt då och den rent ut sagt värdelösa känslan jag haft i kroppen under hela veckan så är det ju åtminstone godkänt. Skidorna var ju heller inte de bästa som jag skrev, det var nog lite dumt att dra ner fästet cirka 15 centimeter nedanför första strecket och endast ha tre tunna lager VR40. Men man lär sig något nytt varje gång. Jag visade en bra kämparinsats på slutet då jag bestämde mig för att hålla undan! Nu är det bara att bygga vidare på detta! Vi hörs allihopa!
https://adamsteen.se/
