Ovan är de bilder jag fick med mig från dagen i Högbo bruk.
Jag ska försöka berätta om loppet så gott jag kan, men nu när jag funderar så har jag glömt mycket, det blev en tuff dag och jag är nöjd med min insats. Om jag inte vore nöjd så hade jag varit väldigt orättvis emot mig själv.
Vi kom till Högbo strax efter klockan 9, hämtade nummerlappar, ”nervösade” oss på toa och så vidare, ni som vet ni vet. Därefter testade vi skidor, vi hade två par av den förra DP Sprint-skidan och två par av den nya med samma vallning. Vi valde de gamla paren båda två. Därefter så värmde vi upp i cirka 30 minuter och kollade banan som var ganska lik förra årets lopp där jag kom fyra.
Starten idag var klockan 11,10 för ovanlighetens skull, damelit startade 11 prick. Startskottet går och det blir full matning direkt. Andreas Svensson drar iväg som skjuten ur en kanon och jag har inte en chans att gå med. Dock så svarar det skapligt bra och om jag minns rätt så låg jag och Adrian Lundberg själva som tvåa och trea ett tag under det första varvet. Efter ett tag kommer några åkare till ikapp och ganska snart blir vi en klunga på åtta personer som håller ihop mer eller mindre hela loppet. Andreas Svensson kommer vi dock aldrig ikapp, utan han åker solo hela vägen, ruskigt imponerande!
Under de tre första varven så känns det ganska så bra för mig, bästa känslan hittills på något lopp i år. Jag, min bror, Michael Boberg och Adrian Lundberg står för dragjobbet, medan de övriga i klungan ligger med. Vid ett tillfälle så gör Adrian ett rejält ryck på flacken som jag plockar in, det stämmer bra för mig även uppför och jag börjar få en förhoppning om att kunna hamna på pallen. Skidorna går bra jämför med övriga åkare på de flesta ställen, men föret var lite ojämnt så på några partier av banan suger skidorna fast en aning. Det blev inte fullt så blött eller varmt som vi först trott, men oavsett så hade jag inte kunnat åka bättre än vad jag gjorde.
Någonstans på fjärde varvet började jag känna att jag blev allt mer trött och fick slita mer. Mot slutet av det varvet kommer min gode vän Pontus Nordström ikapp och bara susar förbi hela klungan i en galen fart. Här får jag släppa och känner mig rejält rökt. Men strax därefter tappar Pontus farten, jag lyckas runda honom och kommer återigen ikapp klungan. Dock fortsatt riktigt trött.
Ut på sista varvet så gör min bror ett ryck, jag ligger närmast bakom honom och börjar jaga, men kommer snabbt på mig själv med att låta bli det då jag hellre släpper iväg honom. Dock lyckas Adrian och Boberg komma ikapp. Ikapp kommer även jag strax därefter för att sedan släppa nästan direkt för sista gången. Här har vi cirka 6-7 kilometer kvar av loppet, jag ligger då femma med fyra åkare bakom mig, jag viker åt sidan och säger att jag är rökt och att dom får gå upp för att dra.
Under de kommande två kilometerna så låter jag Hannes och Hugo att dra, medan jag ligger som trea i gruppen. Även om det är jobbigt så känner jag att jag kommer kunna gå med dom. Då det med säg fyra kilometer kvar av loppet blir lite stillastående och ovilja att dra så går jag upp i spets i vår decimerade grupp. Jag har fått tillbaka lite krafter igen och kör på nästan det jag har.
I de näst sista backarna inte för långt innan mål så försöker jag få upp någon annan men de var också så trötta att jag fortsatte mitt dragjobb. Inför loppets sista backe så bestämmer jag mig för att spara lite krut för att försöka trycka på krönet efter om jag fortsatt var i spets, dock blir jag passerad av Hannes och Hugo i backen, men skönt nog hade övriga släppt. Jag ställer först in mig på att bli sjua, men jag lyckas gå med i rygg och känner att det nog finns lite mer att köra med. In mot upploppet så märker jag att mina skidor glider bättre än Hannes så jag passerar honom, in på upploppet så kommer jag in i rygg på Hugo, viker ut direkt och märker att jag sakta plockar centimeter för centimeter, för att sedan med en mäktig fällning lyckas ta mig förbi med minsta möjliga marginal. Skönt med en femteplats!
Jag fick som ni märker gräva djupt för dagens placering. Men jag tar med mig att känslan under cirka 60% av loppet var bra, att det kändes bättre än på länge i de korta, branta backarna och att jag inte verkar ha tappat för mycket på min sjukdomsperiod trots allt. Dock har nog mina nio sjukdagar, samt två missade helger med tävlingar gjort att jag inte orkade hela vägen, speciellt då det var ”50” kilometer idag och inte 40-42 som de flesta andra loppen jag kör. Så jag hoppas att formen kommer bara av att fortsätta kriga på.
När min bror, Adrian och Boberg gick ifrån oss på sista varvet så trodde jag tyvärr att min bror skulle bli fyra. Dock fick jag en glad överraskning direkt vid målgång när jag hör att han lyckades bli trea! Kul att han tagit så stora steg och att vi numer verkar kunna tävla tillsammans på ett helt annat sätt än tidigare. Hade varit roligt om vi kunde lagköra framöver på loppet. Jag är inte missunnsam över att han åker bra eller slår mig, det kändes bara genuint roligt faktiskt och jag är glad för hans skull! Dessutom har jag kämpat allt jag kan idag, inte vikt ner mig och helt enkelt blivit ifrånkörd av starkare åkare, då får jag vara nöjd med min insats.
Några siffror från klockan:
2,12,39 timmar (startade lite innan start och slog av lite efter mål)
48,99 kilometer
22,2 km/h snittfart
176 snittpuls(!)
189 maxpuls(!)
535 höjdmetrer
235 watt normaliserad
