Medan ni slashasar låg hemma och vältrade er i soffan, samtidigt som ni funderade på vilken socialdemokratisk ledare som varit den bästa genom tiderna, så har jag varit ute på rullskidorna för första gången i år. Idiotiskt jag vet, och jag ber om ursäkt för det. Jag har alltid vägrat att ta fram dom innan maj, Men nu åker vi ju till Kreta på torsdag, så jag måste ju således smyga igång med detta elände något tidigare.
Jag invigde mina 4-3:or för första gången. Alltså flong nya hjul och stomme. Tyckte inte alls dom gick så tungt när jag rullade iväg och det kändes väl bra ungefär bort till vändningen i Övre Valsan, sen vände jag och märkte att jag haft medvind. Jag som var övermodig och åkte 2,5 minuter längre än den halva planerade tiden innan jag vände. Tji fick man för det. Inte nog med att jag fick vind på näsan under hemvägen, det började (precis som prognosen varnat om, men som jag viftat bort) att snöa, bitvis rejält. Men som tur är så har vi ändå några plusgrader, så ingenting fastande på asfalten.
Åkte lugnt och sansat, försökte tänka på tekniken. Men jag blev faktiskt rätt så trött strax innan två timmar. Nu var det ingen fara på taket att ta mig hem. Dock är jag tveksam till att jag hade orkat så mycket längre med dagens form. Det är ju ändå bra, då finns förbättringspotential. Dessutom så får jag ju då svart på vitt (återigen) att träning är ett nödvändigt ont. Ett sådant här ”bröpass” drämmer man ju av i sömnen under sommar och höst.
Totalt så fick jag ihop 2,40 timmar och 44 kilometer idag. Inte fy skam det. Det är ju ändå nästan tre veckor sedan jag tränade mer regelbundet och bra många veckor sedan jag tränade hårt på riktigt. Och om ni inte fattade det tidigare under inlägget så körde jag givetvis enbart stakning, ett mycket väntat val från mig.
Nu rullar vi vidare på detta, heja!
https://adamsteen.se/
