Godkväll.
Just hemkommen från mitt första pass på nio dagar, skönt att träna igen. Jag kände mig så värdelös, stum, dålig, svag och alla andra dåliga adjektiv ni kan tänka er idag efter all vila. Så jag bestämde mig att köra en intervall uppför Sjulsarvsbacken ända till Kårestugan, med start nere vid den gamla vägen som gick in till isladan. Tidigare i år har jag haft 8,12 som bäst på denna intervall, idag skulle jag vara ”nöjd” om jag klarade under 8,20, döm om min förvåning när jag drar till med 7,49,0! Alltså 23 sekunder bättre än tidigare i år, trots alla omständigheter! Så jag får vara mer än nöjd. Innan och efter körde jag mest lugnt upp och ner runt den kuperade terrängen vid Lugnet, jag körde också till Skuggarvet tur och retur, från Skuggarvet och hem stakade jag enbart, även det kändes helt okej.
Jag kände mig till skillnad från förra veckan pigg i kroppen under dagen och inte alls den där hängiga känslan som gjorde att jag knappt orkade stå på benen. Därför vågade jag mig också på en hård intervall, jag tryckte under intervallen upp pulsen i skapliga 196 slag/minut!
Imorgon tänkte jag springa lugnt i två timmar, så då gäller det att jag tejpar foten/fotleden, så jag inte åker på en onödig stukning, igen.
Nej, dags att duscha och äta innan maten blir kall.
https://adamsteen.se/
