Få förunnat att få hamna på bild med Björn Dählie Ski challenge-bilen!
Tio varv skate var planen och den geomfördes också. Hjälpte Kalle att dra lite under de första tre-fyra varven, efter halva ”racet” gick Kalle upp och bombade på lite och där tackade jag för mig. Gnetade på i min fart bäst jag kunde. Bitvis gick det så tungt att det nästan högg i skidorna, som med klister under. Mycket folk att runda här och där också. Men jag krigade på det som fanns i kroppen i alla fall, blev totalt 50 sekunder efter Kalle.
Sjukt att jag alltid (ofta i alla fall) ska känna mig stark när jag tränar distans, men så fort jag ska köra fart med någon annan så blir jag jämt så stum och avställd. Måste kanske vara en del mentalt, men säkert så kommer jag just nu ihåg bara alla dåliga passen. Detta gör ju mitt allmäntillstånd än sämre, känner mig än mer nere och less. Hade önskat att allt hade ordnat upp sig med den före detta tjejen igen. Satt en timme på Jungfrun (Dala Wärdshus) med de trevliga stamgästerna, men sedan när jag drog hem igen så kommer tomheten och ensamheten tillbaka som ett brev på posten. Ska jag alltid känna såhär?! Om man bara kunde spola tillbaka tiden och göra om vissa saker.
Siffrorna från dagens race kommer här:
30,15 minuter
10,99 kilometer
170 snittpuls
182 maxpuls
240 höjdmeter
21,81 km/h snittfart
Trasig.
Åkte i min nummerlapp från Vasaloppet 2012, då kom jag 86:a på tiden 3:58:51 (min snabbaste tid hittills), det var bättre tider då, hade världens bästa tjej, det var vi mot världen. Canal d’amour.
https://adamsteen.se/
