Ett helvetespass!

Hit, men inte längre, typ

Ja ni. De senaste åren har det ju varit lite (åtminstone upplevd) segling i motvind rent mentalt. Dåligt med någon fast punkt kring jobb och så vidare. Ja ni vet. Bittert och jävligt. Det har ju på senvintern och under våren stadigt pekat uppåt och jag har mått allt bättre. Oerhört tacksam för det. Dels för att jag har jobbet på skolan, en del jobb med mig själv och sedan att jag träffat Amanda. Det har gjort att det stadigt gått uppåt, vilket det fortfarande gör. Det gör ju också att man inser att idrotten kanske inte är allt alla gånger. 

Idag var en sådan dag där det inte kändes bra någonstans. Har ju varit så de senaste dagarna också. Tidigare så hade jag kastat utrustning och hela fan under ett sådant här pass. Idag så körde jag (typ) igenom det planerade, med en hyfsat bra skalle ändå. 

Britsarvet – Kårestugan – Hosjö – Danholn – Kårtäkt – Ruptjärn -Riset – Sundborn – Skuggarvet – Lugnet – Britsarvet.  

Planen var att dunka ett AIII-drag från Kårtäkt upp till Urfjäll (toppen mellan Skuggarvet och Lugnet), lite drygt 20 kilometer. Jag tog mig till Sundborn, där stannade jag, fyllde på vatten på den lokala pizzerian och sedan blev det mer eller mindre gångfart hem. Inte så att jag energiväggade, jag blev mest trött liksom. Bitvis stod jag mer eller mindre still uppför, men jag hade bestämt mig för att jag skulle ta mig hem!! Så kan det väl vara ibland. Jag har väl kanske sovit lite för lite under de senaste veckorna. Så med lite vila och sommarlov snart så kommer det vända. 

Vägen mellan Skuggarvet och Lugnet var ju också helt nylagd med någon form av tjära och grus. Trodde det skulle vara tvärnit, men gruset hade satt sig oerhört bra, så det gick att åka, men det rullade tungt. Eller så var det jag som var trött. 

Jag tänker kämpa mig igenom de planerade passen denna veckan, nästa vecka blir en lugnare igen och sedan har jag sommarlov. Då kan jag fokusera på träning, vila och att hänga i grannkommunen. Längtar.

Inte pigg.

https://adamsteen.se/