Dubbel långloppshelg!

Min helg innefattade dubbla långlopp: Evertsbergsrännet på lördagen och Bergebo Skimaraton på söndagen. Största målet med helgen var att få riktigt bra och tuff träning, vilket jag fick. Andra målet var ju givetvis att åka så bra som möjligt också.

Lördagens lopp i Evertsberg började bra, jag kom iväg fint, och låg långt fram i klungan. Ett spårbyte efter två kilometer slutade dock med en vurpa då ena skidan skar ner i lössnön. Kom dock ikapp relativt snabbt och enkelt. Efter cirka 13 kilometer i en lång stigning så började farten ökas, jag kom helt plötsligt upp i spets och malde på. Märkte att klungan började splittras, då kom dagens vinnare upp och ökade farten markant, bara jag och tvåan orkade hänga med. Tappade några futtiga meter på dessa två herrar och försökte sedan i min maxfart att jaga ikapp dem i två kilometer, utan att komma närmare än ett par sekunder. Fast det var ett lättåkt parti. Märkte i varje utförsbacke att jag gled väldigt mycket kortare och blev således tvungen att börja staka mycket tidigare. 

Försökte att komma ikapp fram tills cirka 25 kilometer in i loppet, innan jag insåg att det inte gick att komma ikapp. Resterande 20 kilometer av tävlingen åkte jag i ensam majestät i mitt ingenmansland och beundrade det vackra vädret. Slog av på takten sista kilometrarna då jag kände att min tredjeplats var klar. Gick i mål något besviken över min lilla vallamiss. Jag hade gått efter prognoserna som visade -4 – -6 grader, när vi kom till Evertsberg var det 18 grader kallt. Jag hade lite för mycket grundwax på ett par lite för mjuka/låga skidor. Men men, man lär sig något nytt varje dag.

Söndagens lopp i Bergebo, bjöd i år precis som förra året på ett mäktigt väder. När vi kom till Bergebo var jag riktigt seg och sliten, orkade knappt testa skidorna. Tyckte ändå att jag hade bra skidor, vilket det visade sig att jag hade (förutom att fästet försvann efter ett av tre varv), glidet var riktigt bra med MaPlus Med S-pulver. 

Jag kom iväg skapligt, och låg efter ett par kilometer som 8-9:a, märkte dock att det började spricka upp framför, så jag sökte mig uppåt i fältet tills jag låg som trea-fyra. In i första långa stigningen efter cirka 5-6 kilometer så drar jag och Kalle Gräfnings i varsitt spår, med Simon Andersson tätt bakom. På toppen av backen vänder jag mig om och kan konstatera att vi tre var själva. Jag kände mig väldigt pigg här och vi hjälptes åt att dra alla tre. 

Ut på varv två så ökar Kalle farten rejält, jag lyckas precis hänga på i de första stigningarna. Simon blir tvungen att släppa något. När vi sedan kommer in i ”långbacken” så ökar Kalle farten igen, jag släpper honom och Simon släpper mig. Dock så kommer Simon ikapp igen i de nästkommande utförskörningarna. Vi snackar lite och hjälps åt med dragjobbet. Tyvärr så kommer vi aldrig ikapp Kalle och i ”långbacken” på tredje och sista varvet så lyckas Simon med lite bättre fäste (och mer krafter givetvis) köra ifrån mig. Jag är rätt så sliten vid det här laget, men lyckas hålla ihop loppet bra och kunde glida över mållinjen för andra gången denna helg som trea. 

Stort tack till min X och övriga drickalangare denna 87 kilometers-tävlingshelg!

Bilder från söndagen:

Fler bilder finns här och här.