Från det ena arrangemanget till det andra. Jag passade på att kolla de sista loppen på svenska skidspelen efter mitt eget lopp på ”En riktig femmil”.
Nu är jag äntligen hemma igen. Det blev en lång dag det här. Men en fin och rolig dag som jag också är nöjd med. Jag visste inte alls vad jag kunde förvänta mig på dagens tävling, har ju som sagt inte tävlat med fäste på år och dagar. Visste inte heller om skidorna skulle fungera bra. Jag åkte på Briko Maplus BP1 som glidvalla. På fästzonen hade jag starts skarklister blandat med black magic från samma fabrikant. En specialvariant signerat min pappa. Dock så kan det ha varit lite för mycket vinter där uppe i Sörskog, då det var minus tre grader och kallsnö. Fästet var kanon, det frös aldrig i, men jag hade nog lite för dåligt glid.
Jag startade på slutet av det rejäla fältet på drygt 100 anmälda. Jag tycker att jag öppnade så hårt jag kunde, men det var lite ovant och svåråkt att åka med fäste, samt med skoterdragna spår. Dock så var det klart över förväntan fina spår. Men det gick lite småtungt och stavfästet var sisådär, som det är ute i skogen sådär. Jag nyttjade det hela som så att jag använde benen så mycket jag bara kunde, även på platsen, tyckte det gick fortast och var energieffektivast.
Efter 8-9 kilometer så kommer Simon ikapp mig, han startade hela tre(!) minuter bakom mig. Jag som tyckte jag öppnade ganska hårt. Här tänkte jag vika av banan och dra hem. Men då jag tröståt ett kilo lösgodis igår efter den galna elräkningen så var det bara att bita i det sura äpplet och fortsätta oavsett resultat. Dessutom så kändes ändå kroppen bra och Simon berättade att han öppnat ”järnet”. Simon smiter förbi mig, åker och snicksnackar med mig, medan jag har fullt upp att gå med, stundtals ligger jag på ”ironman-rulle” (på rulle med rejäl lucka), sådär håller vi på fram och tillbaka till varvningen (totalt tre varv á 17 kilometer). Då säger jag åt honom att han inte behöver vänta på mig mer. Här tänker jag att jag kommer vara 10-15 minuter efter honom i mål.
Ungefär i varvningen så kommer jag ikapp Robert Eriksson med en minut och han är ju en bra åkare, så jag tänkte att det ändå kunde gå okej, bara jag körde på det jag hade. Jag fick även påminna mig om att Simon är en klassåkare med ett antal fina världscuplopp på meritlistan. En annan är ju en vanlig syltrygg. Kroppen fortsatte att kännas bra och jag fick besked på mitten av det andra varvet om att jag troligen låg på andraplatsen. Jag tyckte att tekniken kändes skapligt och jag orkade verkligen köra på bra, speciellt uppför. Jäklar vad jag saknat att diagonala i ”hög” fart!
Någonstans ute på det sista varvet så såg jag även Mikael Sandgren (startade två minuter före) och Anders Böhlmark (startade 3,5 minuter före) som båda slog mig på Vasaloppet. Jag passerar dom i en av de tuffaste backarna på banan och säger: ”häng på så kanske ni får en bra tid”. Det känns bra hela vägen in i mål och jag orkar köra på utan varken kramp eller en trött känsla. Det var helt klart långt över förväntan! Varvtiderna enligt Strava blev: 53,13 – 54,15 – 55,18.
När jag också är ”bara” sju minuter efter Simon, som var ikapp mig redan efter åtta kilometer så får det ändå anses som ett stabilt lopp som gav mersmak inför framtiden. Tack till David Holmström och övriga i arrangörsstaben för ett riktigt fint arrangemang. Skönt med ett lite mer avslappnat sådant såhär i slutet av säsongen. Jag kommer garanterat att köra även nästa år!
https://adamsteen.se/
