Tvåa Sixten Jernberg memorial race

Det var kallt som skräcken idag, minus 16 grader när vi kom fram. Frös som satan. Men efter lite uppvärmning och med solen som ”värmde” så blev det riktigt nice faktiskt. 

Vi blev snabbt fyra personer i tätklungan: Jag, Mikael Sandgren, Mattias Edvardsson och Alfred Buskqvist. Vi hängde ihop under hela loppet. Jag kände mig skapligt stark under 3/4 av loppet ungefär, sista fjärdedelen fick jag slita, speciellt när Edvardsson gjorde en massa ryck. Jag hade lite problem med kramp i triceps också och hade väl nästan gett upp hoppet om seger. 

Några kilometer in bå de båda varven á 24 kilometer så får vi smaka på en backe på 1,7 kilometer och 170 höjdmeter. Tio procent alltså. Sjukt brant och (gå)saxning för hela tätklungan.  Alfred körde med fäste och fick en liten lucka i baken båda gångerna, men uppe på toppen innan utförskörningarna så täppte jag till luckan båda varven. Resterande del av loppet var det en okej/lagom marschfart, förutom ett 5-10-tal antal ryck från Edvardsson. Undertecknad är lite för feg och tvivlar lite för mycket på min kapacitet i skarpt läge, så jag ligger mest och fegar. 

In mot mål och innan mål så väntar en rejäl backe, galet brant och uppskattningsvis 200 meter lång. Alla fyra kommer in mer eller mindre samtidigt. Alfred kommer iväg med någon liten meter, jag och Sandgren ligger lika fram till hälften av backen ungefär, innan jag segar ifrån en aning och lyckas säkra andraplatsen. Tyvärr ingen repris från fjolåret när jag gled förbi Axel Bergsten in mot mål, men jag är nöjd med andraplatsen. Var nära att ramla i sista utförskörningen också, men jag klarade mig som tur är. 

Nu ligger jag med benen i högläge. Snart ska jag jogga en kortis innan det är dags för kvällsmat. Imorgon kör jag skate, samma bana, spännande. 

Siffror från klockan: