Tjena.
Sedvanligt börjar jag inlägget med några bilder från passet. Denna gång med ett nytt deltagande i selfie-VM + en bild på den mäktige Jonas Axforsen som jag stötte på strax innan Falun och cyklade med en lite kortis.
Hade bra skjuts i benen idag faktiskt, det rullade på riktigt fint. Jag var dock ganska törstig i värmen och fick stanna två gånger för att köpa dricka. Så kan det vara ibland. Precis som de andra cykelpassen i år så blev det samma vända igen, skönt med någon form av trygghet i livet..
Mot slutet av vändan så mötte jag personen jag har barn med i bil, bredvid satt den nya juvelen. Kändes inte så roligt. Men vad är roligt här i livet då? Nej, precis. Ingenting i princip.
När jag sen kom hem så tryckte jag av ett litet TRX-pass också, med bland annat denna övning som jag kör 3 x 10 repetitioner med:
Passet gick ju som sagt bra idag i alla fall, benen svarade fint, det var i princip bara att hålla i styret och åka med. Kul! Enligt pulsklockan så fick jag följande siffror: 5,25 timmar, 171,6 kilometer och 1480 höjdmeter. Så ska passen tas!
Nu hoppas jag att jag inte känner något i halsen imorgon. Har inte känt något sedan i morse. Men med min vanliga tur så vet ni väl hur det går. Förhoppningen är i alla fall fem timmar stakning imorgon, hade varit bra om det gick att genomföra. Har ju liksom inte så mycket mer än träningen och att vara med Alfons att se fram emot. I princip allt annat är ju nattsvart nästintill. Så om jag skulle bli sjuk så vet jag inte alls vad jag ska göra för att slå ihjäl lite tid, därför bestämmer vi redan nu att skippa det.
Ska försöka ta det lugnt hemma ikväll. Men jag har en gnagande oro och ångest av att sitta här ensam. Speciellt när det är lördag och ”alla” andra har roliga aktiviteter att ägna sig åt.
https://adamsteen.se/
