Årets 17,16 på fem kilometer i Engelbrektsstafetten var väl inget att hurra över. Tror jag hade 16,23 förra året om jag minns rätt. Till mitt försvar kan jag väl säga att det löptes väldigt avvaktande i täten första två kilometrarna, plus att det var rejäl motvind då. Det som var bra var dock att kroppen och löpningen kändes bättre än i Orsakajt’n på midsommarafton. Och jag kan ju inte komma ifrån det faktum att jag sprungit väldigt lite.
I Orsa så var det ju 15 kilometer, vilket blir ett annat lopp. Då sprang jag mer på tröskeln och kunde springa fortare än förra året på grund av att jag (troligen) är bättre tränad rent fysiskt. När det blir så kort som fem kilometer så krävs det att man har sprungit mer i hög fart, då det blir mer påfrestande för de specifika löpmusklerna. Det är vad jag tror.
Jag låg iaf med länge i täten, drog cirka två kilometer själv, och trodde med cirka 600 meter kvar att kag skulle kunna greja en seger på förstasträckan. Dock hade jag en kille i ryggen som knäckte mig strax innan upploppet. Så jag blev tvåa på förstasträckan, 5-10 sekunder från vinst. Får vara rätt nöjd med det ändå!
Efteråt så sprang jag en tio minuter lång tröskelintervall, det plus tre minuter innan gjorde i alla fall att jag fick ihop en halvtimme högintensivt. Och högintensivt var det, på tävlingen hade jag 191 i snittpuls och 203 i maxpuls!!
Hade fint stöd längs banan!!
Får glädjas över att Jessicas lag blev trea i damklassen!
https://adamsteen.se/
