Tja!
Det var som vilken löptur som helst under den första dryga timmen. Möjligen något extrastopp vid vattendrag så att Boris fick svalka sig och släcka törsten. Fin tur på grusvägar och stigar. Sprang i Speedgoat.
Med ett fåtal kilometer kvar av turen så ser jag årets första huggorm under ett löppass. Boris är bara en decimeter från ormen, utan att märka den. Jag får panik och skriker så Boris blir livrädd. Lyckas få Boris till mig, men ormen ligger kvar på stigen och vägrar röra på sig. Jag får ta en omväg med Boris i koppel för att komma förbi den. Usch vilka äckliga djur det där är.
Efter ormincidenten så fortsätter vi springa, men Boris stannar plötsligt och tar av från stigen mot ån (Sångån) som ringlar sig bredvid stigen, han hoppar i och simmar över den. Därefter ser jag inte honom på en lång stund. Jag ropar och ropar i säkert 20 minuter. Börjar springa hemåt och vips så dyker han upp på samma sida av ån som jag varit på hela tiden. Jävlar vad rädd och orolig jag var att han försvunnit.
Men slutet gott och allting gott!
https://adamsteen.se/
Förstår rädslan! Både för orm och när hunden försvinner iväg. Skönt att det ordnade sig 🙂
Tack! Ja, verkligen 🙂