Hej hej.
Nu har jag sprungit det hittils längsta passet för säsongen, 2,35 höll jag på, jag startade nere vid infarten till Stångtjärn – sprang en stig på höger sida vägen upp till kraftledningsgatan – följde kraftledningarna upp till Stångtjärn – väl i stångtjärn så sprang jag runt Källslätten den orangea banan som är 20 kilometer lång och sen tillbaka till bilen, Stella min hund var med som sällskap.
Första biten upp till Stångtjärn så var stigen helt snöfri och fin. Tyvärr så var det från källslättsspårets start till cirka fem kilometer helt snötäckt och snöpulsning som gällde. Efter fem kilometer möttes jag av denna märkliga syn:
Det kom nämligen en tjärn (mitt) i vägen!? Den var bara att springa runt, därefter blev det barmark ett tag, blandat med snöpuls. Framme i Källslätten (efter 9-10km av banan) så skulle jag dricka, så jag passade på att skriva i gästboken dem har där liggandes i en postlåda, när jag gjorde det kunde jag inte låta bli att läsa senaste inlägget som var ganska läskigt:
”trist väder…
Jag går och hänger mig i ladan nu…
//Göran 13/4 -09″
Detta är helt sant och ingen lögn. Jag brukar inte vara rädd då jag springer själv i skogen, men efter att jag läst detta kollade jag mig några gånger extra över axeln och åt sidorna. Läskigt var det i alla fall, speciellt då det började skymma och jag hade en mil kvar. Om jag kollade i ladorna som fanns där? NEJ FY FAN, hade aldrig vågat det.
Nu är jag hemma välbehållen i alla fall, äter middag och sen är det sängen som kallar. Vi hörs!
https://adamsteen.se/