Sliter som ett as på myrarna tillsammans med damtäten. Väldigt ogodkänt insats
Placeringsraden på mina åtta Vasalopp (2010-2017):
63:a – 74:a – 86:a – 74:a – 92:a – 48:a – 73:a – 104:a
Förstörde alltså min ”fina” trend på tvåsiffriga placeringar. Nästan det jag är mest missnöjd med. Fy fan alltså. Mycket bedrövliga tankar som for igenom huvudet igår. Hur jag skulle bli hånad av alla på sociala medier och så vidare. Var jävligt nära på att bryta bara för det också. Men är ändå glad att jag bet ihop och vände den sjukt dåliga trenden en aning i alla fall. Något som är rätt ”skrämmande” nu efteråt är att lättnaden för att Vasaloppet är avklarat är större än besvikelsen över att jag misslyckades fatalt. Mycket talar för att det där loppet är ett stort hjärnspöke för mig. Jag har ju i princip underpresterat alla år här.
Utan att skryta för mycket så är det ju en del åkare på placeringar 20(+) – 60 som jag slår/slagit på ”vanliga” långlopp. Jag vet ju att Vasaloppet är mer än dubbelt så långt som de vanliga skidmarathon-loppen jag åker under vintrarna, och många brukar inte klara av den långa distansen fullt ut, men just där tycker jag inte skon klämmer för egen del, eftersom att jag i princip alltid avslutar bra och plockar placeringar på Vasaloppets slutskede. Och just distansen tycker inte jag är speciellt jobbig, missförstå mig rätt här.
Jag fick en rätt dålig start igår, från mitt spår långt till vänster i färdriktningen. Kom in i backen och det var tjockt med folk åt alla håll. Försökte intala mig att det var bra och att jag istället fick spara krafter, ju längre in i backen jag kom så kändes det bara sämre och sämre, trots att jag inte hade fritt spår före sista halvan. Så jag tror inte att jag kunnat åka fortare även om jag fått en bättre start, surt. Plockade några platser på slutet av backen och kunde ansluta till en liten grupp framför strax efter toppen. Redan några meter in i backen så började min ländrygg att krampa, jag hade ju känt tendenser till kramp i några dagar innan, men trodde det mest var nervositet (vilket det säkerligen var också). Ryggen krampade ihop totalt och ju djupare jag andades, desto värre blev krampen. Trist.
Uppe på myrarna efter backen så hade jag förhoppningen att kunna plocka placeringar och att ryggen skulle bli bättre. Jag plockade faktiskt några placeringar, och kom in i en större grupp, men ryggen fortsatte krampa och jag fick slita för varje meter jag åkte, trots att jag låg i rygg och trots att skidorna gick bra. Åkte på skateskidor igår, för första gången denna säsong, anledningen till det är så enkel att dessa skidor gled bättre än de klassiska. Vi brukar testa vallatoppningar på skateskidorna nämligen, och sen visade det sig så att de kändes lenare när vi testade dom mot de klassiska.
Jag hängde i så gott jag kunde på myrarna, ner till Mångsbodarna, Tennäng och nästan hela vägen upp till Risberg så låg jag med min klunga. Men det var inte mer heller. Eller i vissa väldigt korta sekvenser så kändes det bättre och jag började tänka att jag skulle upp och bomba i klungan för att gå ikapp framförvarande åkare, hann knappt tänka klart den tanken före den dåliga känslan kom tillbaka. Hade liksom inget tryck alls i musklerna, allt var på halvfart. Hade ingen kramp förutom i ryggen, inte ansträngd alls i flåset, men det fanns ingenting att åka fort med.
Pappa stod och langade dricka strax innan Risberg, så jag stannade till där en kortis och tänkte bryta. Min dricka hade frusit i slangen, så jag kunde inte nyttja den (drack totalt 6-7 gånger bara under hela loppet). Jag tog beslutet att fortsätta loppet ändå, men bara för att ta mig i mål, i backarna efter Risberg mot Evertsberg så stod jag nästan still, tog mig med nöd och näppe upp. Just innan Evertsberg så kom en klunga med 90% knytnumnerlappar (led 1 och bakåt) ikapp mig, lyckades hänga med dessa igenom kontrollen och ner mot Vasslan. Låg dock sist i klungan i utförsbackarna och tappade mot de främsta i klungan då vissa är oerhört bedrövliga på utförskörningar såhär långt ner i leden.
I backarna upp efter Vasslan så fick jag upp farten en aning och började plocka lite placeringar. Hamnade i en okej klunga och fick bra draghjälp. Efter Hökberg så fick jag höra att vi var drygt 1,5 minut efter damtäten, kändes sådär. Men vi fortsatte vår jakt och plockade folk med lägre startnummer. Det gav en liten nytändning. Började känna att jag utan problem kunde åka med min klunga, men så fort det blev en fartökning så släppte jag. I de korta backar som finns längs spåret så slet jag oerhört, där brukar annars min styrka vara.
Det flöt på förbi Läde, Krångåsen och Eldris. När vi närmade oss Hemus med tre kilometer kvar så hörde jag helikoptern som följde damtäten, trodde dock aldrig att jag skulle hinna ifatt. I Moraparken med 1,5 kilometer kvar så låg jag 35 sekunder efter Britta. Med en fin avslutning så lyckades jag precis passera henne på upploppet, innan hon slog av för att ta segerkransen. Viktigt det i alla fall. Behöll sviten med att inte få stryk av en dam, även om det är en ganska dålig tröst efter ett mycket mediokert lopp.
Jag är rätt besviken efter loppet. Besviken att kroppen inte svarade som jag vill. Tror det är mycket mentalt. Jag tror också att alla tävlingar och resor i samband med jobbet har gjort mig rätt så sliten mentalt. Det har varit svårt att ladda om. Men jag lyckades ju med årets stora mål att vinna långloppscupen. Vill jag åka bättre på Vasan så tror jag att jag behöver lägga in en träningsperiod med eller utan tävlingar i februari på cirka två veckor, med mer stakning dessutom, för att få en ny formtopp inför första söndagen i mars. Dessutom så måste jag lära mig att inte bli så stressad och uppjagad inför just Vasaloppet.
Idag gick ju solen upp ändå, jag känner mig väldigt harmonisk och lugn över att Vasaloppet är avklarat. Kroppen känns inte alls trött eller seg. Men efter att ha gått på ”halvfart” i nästan 90 kilometer så borde jag ju inte bli så sliten. Nu blickar vi framåt. Jag har ju stora saker på G i augusti och dessförinnan ska jag avsluta en skidsäsong, ett träningsår och även dunka in nya träningstimmar!!
https://adamsteen.se/
