Mitt Sixten Jernberg Memorial

 

Det var fullt i ”elitledet”, när vi skulle lägga ut skidorna igår, men jag såg i princip ingen elitåkare, så vi la helt enkelt ut skidorna framför de andras. Funkade det med. 

Som jag skrev igår så vann jag ju Sixten Jernberg Memorial. Sjukt jävla nöjd med det. Uppmärksammad på längd.se också, kolla här. 

Banan var tuff och fin. Både rejäla uppförsbackar och utförsbackar. Brant och kurvigt. Det gällde att hålla sig lugn och ha fokus. 

Det gick rätt lugnt från start igår, jag låg på plats 2-3 ungefär. Var en del motionärer som var uppe och stimmade. In mot den långa backen (1,7 km, 168 höjdmeter) så låg jag fortsatt rätt långt fram. Trots att jag kände mig rätt seg i musklerna och nästan lätt kramp redan här så bet det rätt så bra ändå när jag började hugga mig uppför. Sista uppskattningsvis 2-300 meterna så var det saxning som gällde. Och för oss blev det skönt nog gångsaxning. Sandgren låg först här, jag tvåa och Bergsten låg trea. Bergsten ropade till Sandgren: ”sluta skejta Victor”, han tyckte att han skejtade, men han tyckte också att det såg ut som Victor. Jag la varken märke till någon skate eller brydde mig om några rop. 

Från toppen av långa backen så var det en rejäl utförskörning med branta kurvor och en del is. Sandgren som var först råkade ramla rätt tidigt, så jag hamnade i spets. Efter utförskörningarna så kom Axel ikapp mig rätt snabbt, vi funderade ett tag om vi skulle börja köra, men klungan bakom kom ikapp rätt snabbt. 

Resterande del av varvet så drog Mikael Sandgren mycket, han verkade rätt stark igår, kul. Övriga i klungan var: Mattias Edvardsson, Victor Gustafsson, Antoine Auger, jag och Axel. Det gick i ett tempo som inte direkt var lugnt, men ändå inte superhårt. Fick dock slita en del ändå, speciellt med musklerna. Drygt. 

In mot varvning så hade några nya hurtbullar anslutit till oss, så jag tror vi var elva personer ett tag. Jag var rädd att jag inte skulle klara topp-sex ens. Men samma visa igen i den långa backen, det bet ifrån rätt bra när jag stakade uppför och saxade. Så jag lyckades vara först upp på toppen och kunde således åka i mitt tempo utför. Väldigt isigt under det andra varvet, men jag höll mig på benen och lyckades få en liten lucka bakåt. Vi blev strax därefter tre personer: jag, Edvardsson och Bergsten. Här började vi köra på ett tag, men Sandgren drog ikapp oss, med Victor och Auger i släp, starkt. Kände mig fortfarande seg, men faktiskt lite bättre än förra varvet. Hann med att dricka en del under loppet, ur mitt midjebälte, samt tagit två gel, så jag kanske fick lite energi från det. Anledningen till den sega känslan kan ju vara problemen med magen tidigare i veckan. 

Hur som helst så blev det lite ”tjuv- och rackarspel” mot slutet, jag låg oftast kring plats 2-3.  Med cirka fem kilometer kvar så ramlar Sandgren oturligt igen och strax därefter så går Victors stav av. Därifrån och in till stadion så ligger jag helt plötsligt i spets. Även om jag inte hade förhoppningen på vinst så började det sakta kännas lite bättre. Kände att jag hade bra skidor och farten i de korta backarna på elljusspåret innan den sista dödsbacken var rätt bra och ingen kom om mig. Med några hundra meter kvar, precis innan sista rejält branta och rätt långa backen så kommer Axel bakifrån och passerar mig in i backen. Jag biter i allt jag kan och saxar-stakar-saxar som en galning. Släpper honom cirka en sekund över krönet, därefter väntar en utförsbacke, 180-graderskurva och sedan sluttande utför in i mål. Jag gav mig fan på att jag skulle ikapp och inte nöja mig med en ny andraplats. Så jag körde för allt var tygen höll igenom kurvan, kom in i suget, kunde vika ut i eget spår, passera förbi Axel och glida i mål som en sjukt nöjd etta! Superkul!

Tack för en fin tävling och tack för alla hejarop!

https://adamsteen.se/