Här ligger han, den glade och bekymmerslöse. Eller hur det nu var. Med träningar, träningsrace, träningsläger och tävlingspremiär runt hörnet. Istället för det så springer (läs; dinkar) han omkring med ryggont, tvivel på sin egna förmåga och en syn på omvärlden som är allt annat än färgglad och förhoppningsfull.. Det har liksom blivit en vana och ett invant mönster.
Allt som oftast så trivs jag faktiskt, ni får inte tro annat. Jag ger väl gärna ett sken av att saker och ting är värre än vad det är. Men jag är ju (lite?) svart eller vitt. Går en sak lite tyngre så är ju ”allt” förstört. Nu hoppas jag på att bli pigg så att jag kan göra mig själv rättvis på tävlingarna framgent. Jag har förutom att vilat stoppat i mig allt i matväg nu några dagar, magen står rätt ut och jag har jobbat extra hårt med stretchningen av ländryggen.
Jag ger inte upp på något sätt, går det piss nu någon vecka så får det väl göra det då. Jag har redan börjat blicka inför kommande säsong och träningsår, då är planen att ha en röd tråd i träningen och jag vill kunna stå på startlinjen och veta att jag har gjort ”det” som krävs och det jag kan! Men nu först så ska jag se till att bli pigg, därefter göra livet surt för en del konkurrenter i vinterns tävlingar, härja omkring på dansgolven i vår och sedan så är det dags för en ny uppbyggnad av gubbkroppen!
https://adamsteen.se/
