Det blev först en lång dag med förseningar, strul med tider, byte av bana och så vidare.
Till slut, 1,5 timme senare än planerat gick våran prologstart. Tyvärr, precis som jag kände på uppvärmningen så var den onda axeln värre än vad förhoppningen innan var. Direkt vid första stavtaget så högg det till i axeln så mycket att jag egentligen borde stannat direkt. Men jag fortsatte prologen på någon nivå, typ 80% och var mest rädd för att få mer ont i axeln.
Jag valde att staka idag, det kanske egentligen inte var optimalt i detta före. Men jag hade inte kunnat åkt fortare. Inte med denna smärtan. Tyvärr.
Jag är inte jättebitter, men jag tycker det är tråkigt att varje gång jag lyckas bli uttagen och få köra cuper för klubben så är det något som ska jävlas. Det känns också tråkigt när jag inte vet hur axeln kommer kännas dagarna framöver. Börjar ju dra ihop sig för Vasaloppet, och där kommer det ju bli en del stakning.
Har i alla fall fått tag i en kiropraktor här i Borås som jag ska till klockan 19,30. Jag håller hoppet och humöret uppe. Det är det viktiga har jag lärt mig. Efter snart 30 år…
https://adamsteen.se/