Träna och annat bekräftelsesökande, (läs på egen risk)

Tjodilo.

På dagens plan stod det två skidpass. Tänkte att jag skulle köra det också, men sen kom jag ju på att jag är en ung och lovande talangjävel som vunnit Tour de Ski China, så då skippade jag det där med dubbelpass. Är väl ingen som blivit bra av att träna mycket? Möjligen deffad, och det är ju förvisso något som står högt upp på mig ”att göra-lista”. Gubbfet och dan som man börjat bli såhär på ålderns höst.

Skämt åsido, jag kör ett pass bara då jag varit rätt seg i kroppen under senaste två veckorna, men efter de många sovtimmarna igår, samt den lugna gårdagen så känner jag mig allmänt piggare igen, vilket jag gillar. Imorgon är ju planen att köra Orsa Grönklitt ski marathon, och då vill jag ju ändå vara pigg, även om det inte är huvudmålet med säsongen.

Går (eller försöker i alla fall) in även i det loppet med att utgå från nuläget och göra det bästa av den rådande situationen. Och kämpa mig igenom de 42 kilometrarna på bästa sätt. Det gäller ju att jag försöker blicka framåt och inte stressa fram formen. I värsta fall får jag väl åka ner till Kina igen och hämta hem den, är ju inte omöjligt att jag kan ha glömt den på något hotell där. Var ju andra som glömde saker så att säga. 

Förhoppningsvis så vänder det snart igen, och jag kan börja åka fort på skidorna. Är ju i alla fall gladare nu än vad jag varit innan, trots att jag åker som något katten släpat in. Jag vet ju att jag kan (och jag tänker fortsätta med detta länge till), det vet ni också.

Steekig som man är så har man ju fri startplats även i år, men det är klart, de har ju använt en bild på mig även till årets inbjudan av Grönklittsjakten, jag menar alla vill väl ta del av framgångssagan AddeSteek (storhetsvansinnet är gränslöst nu, och kanske är det så att ironin flödar, vem vet)?!