Hallå hallå!
Det blev en sjätteplats i dagens Skinnarloppet, resultatet hittar ni här. Fler tankar kring loppet hittar ni också här, på min andra blogg.
Loppet börjar med en tre kilometer startloop med spurtpris efter just tre kilometer. Det svarar ändå okej för mig och jag kommer in som femma utan att försöka ge mig på att spurta. Efter spurtpriset rundar jag fyran och går med Simon, Karl-Johan och Filip. Det går riktigt fort och jag blir tvungen att släppa några retliga meter efter redan fem kilometer.
Därefter ligger jag ensam i minst 15 kilometer. Tänker att jag ligger på i ett för mig högt tempo, men samtidigt spara några procent för att ha möjlighet att hänga på om några åkare kommer ikapp bakifrån, vilket det såklart gjorde på slutet av varv ett när ett gäng på sex åkare ansluter bakifrån.
Jag går med gänget som kommer ikapp och ut på varv två blir det jag, Hannes Stenström, Markus Jönsson och min bror Jonatan. Stundtals får jag slita rejält, men jag lyckas gå med och hjälper även till med dragjobbet mellan varven.
Med cirka 1,5-2 kilometer kvar går jag upp och kör nästan det jag har i vår grupp. Vi blir då av med Markus Jönsson, men Hannes och min bror ligger kloss i rygg. Med 150-200 meter kvar så är det en 180-kurva innan upploppet, vi tre kommer i bredd då, samtidigt som vi ska passera en varvad åkare. Tappar lite fart där och kommer sist in av oss tre på upploppet, sedan svarade det dåligt i själva spurten och sjätteplatsen var ett faktum. Återigen stryk av min bror, bara att inse att han passerat mig rejält nu som den bästa i familjen.
Vad ska jag säga angående loppet? Jag gör det jag kan än en gång, tappar inte skallen, kämpar det jag har och blir slagen av bättre åkare. Skidorna gick bra och var minst jämförbara emot övriga åkare runt mig. Visst, det är tråkigt att jag inte kan slåss om bättre placeringar, jag lägger ner all min själ i träningen, offrar mycket, väljer bort det mesta och är mer seriös än nästan någonsin. Sen blir det inte bättre än såhär.
Det var ändå bra att jag hade skapligt tryck i början och kunde gå med de starkare åkarna. Sen har jag inte riktigt den kapaciteten tyvärr. Men att inte bli helt bränd och förstörd, samt att gå med de som kom ikapp gör väl att jag har någon form av kapacitet ändå. Men jag saknar det där trycket som jag hade förr, det händer liksom inget när jag ska försöka gasa och orken är inte riktigt samma. Hur jag ska lösa det är oklart.
Siffror från klockan:
1,57,47 timmar
44,82 kilometer (klockan pausade när jag krokade ihop med min bror inför spurten)
173 snittpuls
185 maxpuls
650 höjdmeter
266 watt normaliserad
Nu ska man hem och imorgon väntar en ny vecka på jobbet. Jag mår fan piss av det och har redan ångest. Snälla ge mig tips på ett jobb eller annat jag kan göra?!
