God eftermiddag kära läsare.
Sen mitt senaste inlägg så har jag hunnit med att träna ett 10″-20″(10/20)-intervallpass klassiskt, ätit på Dala Wärdshus och gjort ett bankärende.
Träningen då:
Började med att värma upp i 20 minuter med lugn klassisk åkning, då det blåste rejäl motvind nere på skidstadion så valde jag att hålla mig längre upp i skogen. Första intervallblocket startade jag på elljusspåret, åkte delar av veteran-VM-spåren och avslutades i mitten på den längsta backen på motionsmilen (grön slinga). Under den fem minuter långa vilan så åkte jag ner baklänges på gamla 15 kilometers-banan från skid-VM 1993. Andra intervallblocket startade jag i första backen efter 7,5 km-spåret och 15 km-spåret delat sig, åkte upp till Lugnets högsta punkt (305,9) och gick i mål i botten av den efterföljande backen. Svårt att hänga med kan jag tro? Men några av er som åkt där borde hängt med skapligt bra i min korta beskrivning.
Hur kändes det då? – Jo jag blev trött, flåsig, halvstum och hade juniorlungor. Precis som det ska kännas med andra ord.
Efter intervallerna så avslutade jag med att åka en halvtimme lugn åkning. Under den halvtimmen passade jag på att köra några hemliga övningar.
Såhär såg passdatan ut:
1,21,08 timmar
144 medelpuls
183 maxpuls
385 höjdmeter
1040 kilokalorier
Intervallblock 1: 15,02,0 minuter, 170 medelpuls, 183 maxpuls, 100 höjdmeter.
Intervallblock 2: 10,00,5 minuter, 172 medelpuls, 179 maxpuls, 80 höjdmeter.
https://adamsteen.se/
