Dödsångest och andra trevligheter

Det blev en liten joggtur tillsammans med hela familjen igår. Amanda ville springa och jag passade då på att vara med. Det gäller ju att ta alla chanser jag får till träning numer. Jag är ju så pass otränad att jag borde revidera  målet för Vasaloppet och andra tävlingar till att bara ta mig till mål. Att hoppas på att jag ska slå en endaste person som ”tävlar” är ju i det närmsta som att tro på tomten. Vi fick ihop 6 kilometer och 35 minuter igår i alla fall. 

Från och till så tänker jag på jobbiga saker som döden, åldrande och så vidare. Jag brukar nästan bli besatt i att räkna åldrar och årtal. Att sedan fundera på att allting är i förändring och att saker som dom är just nu bara är så en kort stund innan allt ändras igen och så småningom glöms bort. När jag lägger mig för att sova och även ibland om jag vaknar på nätterna så får jag ibland en jävla dödsångest. Funderar på att det en dag bara blir svart och inget händer mer. I oändligheternas oändlighet. Ända sedan människan lärde sig att tala och kommunicera så har dödsångesten funnits ibland oss.. Jävligt starkt och riktigt mörka tankar alltså. Usch. 

För att fira att jag lever så ska jag idag efter jobb och möte träna intervaller, både på löpband och SkiErg. Blir nog väldigt roligt!