Sliter som ett djur på Igeltjärnsvägen
God afton.
Jag är trött, riktigt trött och sliten från dagens urblåsning. Det var inte mycket gratis på dagens race. Föret var inte jättelätt, stavarna sjönk ner då (trots stora Rex-trugor) det var riktigt löst och tempot var inte lusigt under så lång tid, utan halvhårt mer eller mindre hela tiden. Så det tog ut sin rätt.
Jag kom iväg bra i starten, ganska tidigt så gick Suther upp och höjde tempot och sedan blev vi en klunga på sex man som höll ihop i i cirka 2,5 varv. Bitvis gick det rätt fort och jag fick redan på första varvet slita då och då, speciellt när den starke Robert Eriksson (dagens segrare) var uppe och drog. Hade ju ändå förhoppningar om att kroppen skulle kännas bättre, tyvärr gjorde den inte det någon gång. Dock ska jag säga att det var ett stabilt lopp och ändå en okej/bra känsla, det där lilla sista saknades. Dessutom så tyckte jag att skidorna ”dog” lite under andra halvan. Trots att jag stod i suget bakom så tappade jag ibland och var tvungen att börja staka tidigare än de framförvarande. Men så kan det vara ibland. Jag åker ju som sagt ändå stabilt och gör ett bra lopp, trots inte perfekta förutsättningar med kropp och skidor, det får jag ta med mig!
Sista 15 kilometrarna så åkte jag själv och jag körde verkligen det jag hade hela vägen. Var aldrig så att krafterna sinade helt, utan mer att killarna framför åkte snabbare/var piggare. Vi tar nya tag till nästa helg, får nästan hoppas på att det blir lite mindre jobb kommande vecka, så jag får lite mer överskott energimässigt och mentalt. Dock inget jag ska skylla på nu, det finns folk som är snabbare än mig som ändå jobbar. Dock är jag ju lite ovan.
Hade krampkänningar rätt tidigt idag. Men en teori är att det var rätt tungfört, men också att det var så löst. Jag spänner mig lite mer då, blir bland annat väldigt trött i handlederna då stavarna sjunker ner så mycket. Men det är bra att träna på sådana här förutsättningar, för även Vasaloppet kan ha sådana här spår. Hade tankarna och huvudet med mig idag, bra kämparskalle och aldrig en tanke på att ge upp. Bara framåt, framåt. När jag börjar bli trött så brukar jag räkna stavtag tyst i mitt huvud, hur brukar du göra?
Återigen så kommer många fram och säger att dom läser min blogg. Många som hejar på mig under tävlingens gång också, publik som andra åkare. Väldigt kul, tack för det, värmer oerhört!
Resultat har ni här.
Bilder:
Foton: Margareta Steen, Henrik Löfås, Anna Janjons
https://adamsteen.se/
Hei.
Hvilke lengde bruker du på staver? Hva syntes du fungerer best på staking? høyere eller samme som klassisk? 🙂
Daniel
Hej. 150 centimeter, har samma som på klassiskt. Cirka 0,85 x kroppslängden
Jag är en av de i Bergebo som blev omåkt av er i täten. Fan vilket tryck ni har. Orkade haka på i några meter. Just ja man måste väl träna också (och sluta kröka på helgerna 😀
Hur mäter man stavarna egentligen? Hela staven eller från remmens infästning till trugans botten så att säga?
hahaha! Kämpa på. Dock så är det mycket roligare att kröka än att träna, iaf för stunden, tro mig, jag vet 🙂
Det mäts nog olika från de olika märkena och från person till person. Jag har nog faktiskt mätt hela staven (om jag minns rätt), vilket då egentligen blir 1-1,5 centimeter kortare än de 150 cm jag har.