Tjena!
Länge har mina Hoka Evo Jaws legat oanvända nere i källaren, de har suktat efter att jag ska ta en premiärtur med dom. Idag var dagen för den premiären, äntligen!
På min plan stod det 2,30 timmar löpning och jag hade som mål att springa minst 25 kilometer. Men det kändes så fantastiskt att springa idag, kroppen var skapligt pigg och jag njöt verkligen av att susa fram på stigarna här ovanför där vi bor, så jag bestämde efter lite drygt en timme att jag skulle ta mig över skamgränsen på 30 kilometer!
Mina Evo Jaws är faktiskt de lättaste springskor jag äger, enligt min våg så väger skorna 194 gram vardera. Lätta och fina pjäser alltså. Jag kände direkt att detta var en sko som jag gillar. Tidigare har min favoritsko på stigar varit Inov8 X-talon 212 och jag upplevde faktiskt Evo Jaws som en ganska lik sko. Greppet var bra, dom kändes snabba och känslan var grym. Ungefär det jag vill ha på en sko i terräng. När det kommer till asfalt och grus har jag kommit fram till att jag vill ha dämpade skor. I skogen vill jag helst springa med skor som just Evo Jaws, som inte har speciellt mycket dämpning. Så det var ett lyckofullt pass idag med den galet härliga känslan av frihet under fötterna.
Det kändes bra i benen i lite drygt två timmar och 20 kilometer. Sedan började jag bli lite trött i ben och fötter. Det kanske var lite väl övermodigt att springa 30 kilometer i ett par helt nya skor och dessutom har jag ju knappt sprungit några liknande pass med liknande skor i år, men men, det härdar nog mig bara! Jag brukar ju ej heller vilja springa alltför ofta, för att minimera skaderisken, så det är nog ingen större fara.
Jag sprang en fin vända där jag bland annat passerade följande ställen: Hyttbro – Halla fäbodar – Trons fäbodar – Snickarbodarna – Muskboberget – Tjärnaberget – Paradiset. Nere i paradiset så tog jag mig åter upp på Tjärnaberget via en led, nästan till Bjusan, innan jag vände hemåt på en annan led. För en gammal Falupatriot som alltid älskat Falun och dess terräng så är det för mig stora ord att säga att ingenting av det jag sprungit i Falun är i närheten av så fint som de stigar som finns här på bergen!
Sen ska väl en del ”förstå-sig-påare” kanske antyda att det är långsam fart jag springer i. Det är det, men jag kan meddela att terrängen och underlaget gör det väldigt svårt att hålla snabb hastighet. Min uppskattning är att intensiteten jag håller med dagens 5,35 min/km motsvarar cirka 4,10 – 4,20 min/km på flack asfalt, utan att överdriva det minsta. Så dessa pass tror jag ger mig en riktigt fin hårdhet både för hjärta/lungor, men också i benen inför löptävlingar, såsom Lidingöloppet. För vill man bli bra på att springa så måste man försöka få upp lite tempo i benen på träning, det är den erfarenhet jag har i alla fall. Att lunka i 6-7 min per kilometer ger inte mig den träningen jag är ute efter, men hade jag tränat 800-900 timmar per år och med dubbelpass varje dag så är det ju naturligtvis ett måste att springa lite långsammare emellanåt.
Siffrorna från dagens pass: 2,47,40 timmar, 30,03 kilometer, 140 snittpuls, 155 maxpuls, 725 höjdmeter.
Summerar veckan med 14,20 fina timmar och 206,5 kilometer, varav 2,50 timmar av dessa är i intervall-intensitet. Mycket nöjd med det! Imorgon blir det vilodag.
https://adamsteen.se/
