På väg upp emot Ljusbodarna
Hamnade mitt ibland korna i fäboden. Dessa var inte här senast. Blev livrädd och fick ta en liten omväg för att fortsätta på rutten jag skulle. Jag är rädd för de flesta djur har jag börjat märka, egentligen är jag väl rädd för de flesta människor också, eller allting om vi ska vara petiga.
Testade en ny sväng på slutet. Istället för att ta mig över Sångberget och vidare mot Sångdammen så sprang jag till Matsbodarna och därefter till Sångdammen.
Hej på er.
Sju dagars träning i rad, 21 timmar. Nu är jag värd en vilodag imorgon. Tack.
Idag blev det lite senare innan jag kom iväg. Men vad spelar det för roll egentligen. Åt frukost och myste med Alfons i mitt knä, det är ju faktiskt viktigare. När dom sen åkte iväg på lite ärenden så knöt jag på mig mina Hoka Speedgoat och satte av mot skogs.
Sprang min vanliga vända: Sandvikens fäbodar – Gysjön – Björnberget – Ljusbodarna – Skinnaråsen. Sen avslutade jag som sagt med Sångberget – Matsbodarna – Sångdammen – Sandvikens fäbodar. En fin runda som innehåller i princip allt, utom asfalt då. Fina och uppmärkta leder är det, bra kupering och fina omgivningar. Allt man kan begära på ett löppass!
Fick ihop 34,68 kilometer på de tre timmarna jag var ute. En snittfart om 5,11 min/km och en snittpuls på 136. Kändes rätt skapligt idag faktiskt!
Har ätit efterrätt, godis och glass igår. Så det fick bli vatten i vätskebältet idag. Ibland får man fuska lite också.
Stannar kvar i stugan inatt också, lika bra det. Både Alfons och Boris trivs bra här också. Jag tycker också att det går bra här. Tomhetskänslan, ångesten och oron känns lite bättre för stunden. Det tackar vi för!
https://adamsteen.se/