Inte snabb, men långsam
Dagens vapen: Leki-stavar och ett par Atomic-skidor från 2002 eller 2003
Tja tja.
Den halvkassa känslan fortsätter. Formen är inte riktigt på plats. Lite tråkigt då hela min själ och mitt psykiska mående hänger mycket på hur min idrottsform är. Jag identifierar mig så starkt med den ”idrottare” jag försöker vara och då blir det lite jobbigt när känslan inte är superbra.
Känslan för dagen kan väl ha att göra med att jag dels är lite sliten från veckans träning, Vasaloppet ligger väl kvar där någonstans och dagens vallning var väl inte heller optimal. Jag har bara smetat på mer valla ovanför den gamla kladdiga vallan, det tillsammans med barr, bark och annat. Men jag hade fäste i alla fall i den fina och kalla snön, även om det högg rejält från och till.
Planen för dagen var att få köra mig trött i diagonalåkningen och det lyckades jag med. Farten på intervallerna var så låg att jag inte vågar nämna den ens..
Jag värmde upp ett varv runt elljussfemman i Bergebo, sedan körde jag:
20 minuter – 4 minuter vila – 15 minuter – 3 minuter vila – 10 minuter – 2 minuter vila – 5 minuter.
Jag åkte bara runt och runt på elljusfemman hela passet. Ville få fin kupering. En enda gång lyckades jag komma upp i 170 i puls, så det var ingen succé där heller. Blev liksom stum i ben och armar. Kände mig som en riktigt vinglig nybörjare när jag stapplade omkring där. Men jag kan väl heller inte ha så mycket förväntningar när jag inte kört diagonala intervaller, eller knappt intervaller på skidor.
Avslutade passet med ytterligare en halvtimme runt spåret. Totalt blev det två timmar, 29,7 kilometer och 775 höjdmeter. Skramlat in 99,5 kilometer skidåkning på tre dagar, det är bra!
https://adamsteen.se/
