Segrare i Långloppscupen och fyra i Skinnarloppet

 

 

 

Ett av säsongens stora mål och något jag haft liten försiktig målsättning kring är just avklarad. Eller egentligen, målet under hela sommarens träning var att vinna denna långloppscup, men jag vågade inte gå ut med det i rädsla för att misslyckas. Nu har jag i alla fall äntligen lyckats vinna den svensk långloppscupen; Skistart Ski Challenge!! Så jävla skönt. Trots att jag varken har sponsring på pjäxor, skidor eller handskar så funkade det ändå. Och trots att jag jobbar 75% så kan jag nu alltså stoltsera med att ha vunnit cupen. Placeringsraden blev: 8 – 2 – 2 – 2 – 4. 

Dagens lopp var ett okej stabilt lopp. Varken mer eller mindre. Jag är ju med hyfsat, men jag vill gärna komma upp på en nivå högre till nästa år. 

När vi testade skidor innan loppet så var det tvärnit, snön hade inte hunnit bli blöt än och vi hade vallat för plusgrader. Var rätt orolig faktiskt. När vi skulle in i startledet så fick man tränga sig fram med armbågarna, vissa har verkligen noll verklighetsuppfattning. Tydligen är ”alla” elitåkare. Lite som när man prickade av sig inför löploppen som friidrottare, där man skulle ange sitt årsbästa för att hamna i rätt heat, sen var man dit flera gånger och kollade av läget, samt sänkte sin tid vid behov. Nog om det. 

Kom iväg fint i starten i alla fall. Först gick skidorna lite segt, men jag lyckades ändå bli tvåa i spurten efter tre kilometer (spurtprispemgar till de tre första). Direkt därefter så började Peo Svahn köra rätt hårt, jag hade fullt upp med att gå med, när sedan Bill Impola kom upp och höjde farten så blev jag tvungen att släppa iväg dessa två herrar. Ganska snart därefter så kommer Dan Moberg ikapp och jag lägger mig i rygg på honom. Nu börjar jag återhämta mig och skidorna börjar gå bra. Jag och Dan har en rätt bra lucka bakåt och inte alltför långt fram, här börjar jag förstå att cupsegern är i hamn. 

Vi gnetar på, Dan drar (såklart), de två framför segar ifrån och de bakom tappar. Tråkigt nog så lyckas Bryntesson jaga ikapp oss, så vi blir tre stycken strax innan varvning. Bryntesson tar hem tredjeplatsspurten efter 24 kilometer, försökte halvhjärtat att utmana, men det gick ju sådär. Ut på sista varvet så ligger jag med rätt så bekvämt, men har ingen lust att dra, Bryntesson ligger med bakom till synes utan ansträngning. Kilometrarna rullar på och jag åker mest runt och är nöjd över totalsegern. Gör något lamt försök att gå ifrån med sex kilometer kvar, men det var lite för lättåkt och jag var lite för feg, så det blev ju fruktlöst. 

In mot målgången så börjar Bryntesson dra upp spurten, jag råkar hamna bakom både Dan Moberg och massa varvade motionärer, tar mig förbi och ikapp Bryntesson. In på upploppet får jag ett felskär och håller nästan på att ramla, hejdå tredjeplats, hej fjärdeplats. Rätt nöjd ändå. Varit jävligt hostig i veckan och var osäker på skidorna. Nu funkade allt det och jag vann cupen. Kan väl äntligen få lägga av nu kanske?!

Dålig svenska och stressat inlägg. Det får ni ta. 

Hörs imorgon, puss. 

https://adamsteen.se/