Det var väl okej idag ändå. 13,20 slutade kalaset på. Har sprungit snabbare än så många gånger, men också långsammare. Långa uppförsbackar är väl inte riktigt min melodi. Men det ska jag ju inte skylla på.
Inför loppet så var jag nervös som vanligt. Blir nästan mer och mer nervös ju äldre jag blir. Sjukt det där. Sätter nog en del press på mig själv. Onödigt kan tyckas, men även ohjälpligt när jag är som jag är.
Värmde upp med Adam Larsson. Vi joggade i cirka 40 minuter, en fartökning på tre minuter och tio kortare ruscher blev det, för att försöka väcka igång kroppen. Men det är liksom en konstig känsla av svaghet i kroppen/musklerna som infinner sig när jag vet att jag kommer bli dödstrött. Kör jag distans, eller tröskelintervaller så är jag inte alls på samma sätt. Försöker intala mig att ”tröttheten” bara sitter i skallen, fungerar ibland och ibland inte.
Hade det kämpigt i början idag, cirka första kilometern, spände mig och det stämde inte alls. Därefter så kändes det faktiskt lite bättre och jag tycker att jag gör en stabil och okej avslutning på loppet. Lyckas kriga på så gott jag kan. Springer tillsammans med två andra fram till sista branten på högst 100 meter, därifrån och in i mål så spurtar jag ifrån den närmast bakom med åtta(!) sekunder. Det fenomenet har ju inträffat för mig många gånger också, att jag är helt slut, men lyckas ändå spurta på slutet, så troligen är jag väl för bekväm mentalt för att ta ut mig hela vägen in, vem vet.
Efteråt så dunkade jag in ytterligare en intervall på sex minuter uppför grusvägen, mest för att få fylla ut träningsdagboken. Jag slutade på sjunde plats idag, resultatet hittar ni 
Fick ventilera ur lungorna i alla fall
Vrider ur de sista krafterna
https://adamsteen.se/
