Tålamodsprövande aktiviteter

Tidvis så var det kaos igår. Innan vi hade gjort klar all utrustning och dragit iväg på skidorna så hade Boss sprungit omkring och skällt som en galning, det samtidigt som vi försökte få klar allting med pulkan som Alfons skulle åka i. Lagom stressande och tålamodsprövande. Skidturen gick sedan helt perfekt, som jag skrev igår så drog jag Amanda som drog pulkan. Jag fick ett rätt fint motstånd och bitvis diagonalade jag på allting jag orkade med mina twin skin i den blöta och ospårade nysnön. Vi åkte strax över tio kilometer på en bit över två timmar, racerföre! 

En annan tålamodsprövande aktivitet igår var ”den lilla promenaden” vi skulle ut på. Det slutade med att vi gick från Hemfjällstangen till Transtrand, en nätt liten utförsbacke på 6,5 kilometer. Dit ner gick det bra, men precis i vändningen där nere så vaknade en liten junior i barnvagnen och han hade bestämt sig för att han inte ville sitta i den längre och skrek hela vägen hem. Bitvis bar vi honom och bitvis hade vi han i vagnen. Med 2,5 kilometer hem så gav jag upp och sprang allt jag orkade med Alfons i vagnen. Dessa hela kilometrar gick på 7,05 och 6,28, i halvt regn och halvt snöande. Sådär lagom roligt kan jag lova. Direkt innanför dörren så var Alfons glad igen.. 

Totalt var vi ute och rörde oss i fem timmar under gårdagen. Inte träning kanske, men ändå aktivt. 

Nu snart väntar en trevlig skidtur med ett legendariskt sällskap!