Hej.
Här kommer en rad samlade och eventuellt osammanhängande tankar. Och jag vänder mig till detta forum där jag känner mig mest hemma och trygg, min kära blogg. Dessutom så tycker jag att det är skönt att kunna skriva av sig ibland.
Jag vet inte hur länge jag ska orka gå runt i denna bubbla med lögner och inbillning där jag låtsas som att jag är glad eller att på en kovändning gått från att vara den bittraste personen i Falu kommun, till att vara glad, positiv och i det närmsta bekymmerslös. För så är inte fallet, även om jag jobbar på att succesivt bli gladare och mer positiv. Har också gjort en del framsteg, men är långt ifrån klar.
För cirka en månad sedan så tog det slut med min tjej. Den jag trodde skulle bli min livspartner och henne jag älskar högst av allt och alla. Detta är en bland de tuffaste perioderna jag gått igenom som vuxen människa, och jag önskar inte ens min värsta fiende att få uppleva denna maktlöshet, ångest och nedstämdhet som jag under denna tid haft, känt och fortfarande känner.
Som känslan är nu så kommer jag aldrig att bli en glad och lycklig person igen. Men lyckligtvis så vet jag ju ändå någonstans innerst inne att jag tids nog kommer ta mig igenom detta och gå härifrån som en starkare och mer erfaren person. Men det är oerhört svårt och jobbigt. Jag vet inte hur jag ska kunna gå vidare nu och jag vill inte acceptera att det är över.
Det jobbigaste är under kvällarna då jag tänker och tänker på allt som jag kunde gjort, inte skulle gjort, sagt, eller inte skulle sagt, och så vidare. Jag tänker på alla bra och underbara stunder. Jag tänker på allt bra som jag går miste om. Och jag våndas över att först nu har fått upp ögonen på riktigt. Det gör mig ledsen och besviken på mig själv. Jag känner mig som en dålig, riktigt dålig person.
Förut har jag kunnat ta ett glas vin till maten, och även under vissa kvällar. Då jag gillar goda rödviner och jag har inbillat mig att det i lagom mängd är bra för återhämtningen, avslappningen och välbefinnandet. Jag har även gått ut en del på krogen i goda vänners lag och druckit i socialt syfte. Har nu dock bestämt mig för att inte dricka under en tid och har inte heller gjort det på en månad. Det gör mig stolt över mig själv och jag tror att det i längden kan gynna både mitt idrottande och mitt liv överlag.
Det ”positiva” i all denna misär är att träningen rullat på bättre än på länge, jag känner mig mer sugen att träna. Jag är starkare och bättre än vad jag varit under de senaste säsongerna. Och dessutom så har jag tappat några kilo i vikt, så det går lätt uppför.
Alla har vi våra brister och jag försöker nu verkligen för första gången att ta tag i dem genom samtal och ett ihärdigt arbetande för att verkligen kunna stå stadigt på mina egna ben. Sen om det tar en vecka eller ett år, det är en annan fråga. Jag har gett mig fan på att lyckas!
Jag saknar oss.
https://adamsteen.se/
Du klarar det Adam ! Lycka till !!!
Anna
Kämpa Adam! Du gör det bra.
Du är klok å stark Adam. Bit i.. Klyschigt att säga men "tiden läker"
He e bare å rote på så blir det bra tillslut! 🙂
Drakar lyfter i motvind.
Efter regn kommer solsken !
E.B
Kriga på och ta vara på dina vänner! /Hendrik
Fint skrivet!
Önskar dig all lycka och att du hittar balans i livet!
🙂
Ja fifaen. Den man vill prata med mest av allt, är det enda man inte kan prata med. Man blir uppfylld av mörker.
Min erfarenhet av två tunga avslut är att panikperioden är 3-3 mån och att det kan ta nästan 6-12 mån innan man har lust gå vidare.
Hur fattigt det än låter så är slutet början på ngt nytt. Jag var helt under isen och trodde båda ggr att jag missade världens chans. Med 5-10 år senare känner jag att varje uppbrott ändå ledde till ngt ännu bättre.
Bryt ihop. Allvarligt. Och kom igen. Men stressa inte. Det är ok vara asocial och konstig. Men efter 3-4 mån tycker jag du skall känna ljusning. Eller gör ett rejält miljöombyte vettja. Dra på långresa eller flytta till stöchi.
Tack för fina kommentarer, det värmer!
Du som är en sån mysig go och snäll kille ! Det här fixar du !
Du är värd någon bättre!
Vägen ut är igenom.
Håller med, dags att växa upp och bli vuxen nu.
Mannen, tror alla människor känner såhär då och då.. Du klarar det, så fin som du är!
Kom igen Adam, Jag tror ju på dig!
Kämpa.
Kämpa på Adam! Skönt att de går bra på en sak i alla fall! Fokus på de bra!
Fasen vad trist att höra… Du kommer tillbaks starkare än någonsin ska du se!
Adam, alla går genom svåra saker. Det tar tid att komma över vissa saker, det vet jag också.
Men kämpa, du klarar det!
Ser fram emot att följa din framfart i skidspåren.
Se det som ett träd som satsar på himlen, det kan blåsa om när det är litet men med tiden blir de starkt och klarar stå emot både vind, storm och åska. Du är en bra person så du kommer växa högt och starkt.
Tror på dig
Förstår att det är jobbigt. Se till att prata mycket med goda vänner så kommer det gå bra! 1:a på vasan? Du var ju före brinken i bruksvallarna! :))) Säger som du brukar säga KÄMPA!
Kramar!
Styrekramar!
/anki
Ni är för underbara kära vänner!
Du verkar ha rätt inställning för att klara det här på bästa sätt. Bra att skippa alkoholen så länge du känner dig hängig. En gammal stöt som mig har gått på många såna där minor. Och det blev alldeles prima till slut.
Kämpa på bara och fokusera på dig och de du bryr dig om.
/J
Du fixar det Adam! Du är på rätt väg, det ser jag i din text. Tråkigt bara att jag bor så långt bort, annars hade jag lätt dragit en fika och snackat allt mellan himmel och jord.
Ta stöd i dina vänner och känn ingen panik att vara själv ett tag. Fokusera på dig och dina ambitioner för framtiden, fundera på vem du vill vara och spänn bågen. Du är på rätt väg som sagt.
Tack för fina ord grabbar!!