Fortsatt tungt. Mycket mörka tankar och känns väldigt tråkigt. Det är ju en sak att jag åker dåligt och gör dåliga resultat, det är ju nog tråkigt det. Men nu när även kroppen säger ifrån på ett sätt som jag inte är van vid, att jag inte kan ta ut mig och att jag får mjölksyra fortare än någonsin annars och sedan knappt kan åka, det är ju ren och skär misär.
Jag kanske bör sluta ha träningen/tävlingen som fullständig prio och det/den enda jag överhuvudtaget bryr mig om och istället försöka få en lite mer avslappnad inställning till det hela. Och kanske inte heller sätta sådana höga krav på mig själv och gräva ner mig så mycket. Men det är dels lättare sagt än gjort och sedan så vet jag inte riktigt hur det skulle gå till.
Idag på nedvarvningen så kraschade jag rejält på en isfläck, landade på vänster axel så det knakade i hela överkroppen, låg still några sekunder och hoppades på att axeln eller nyckelbenet skulle vara av, men det verkade hålla. Åkte lugnt i 20-30 minuter och just under den nedåkningen så kändes ändå kroppen som den ska.
Jag vet inte hur jag ska göra med morgondagens race än och jag vet inte hur jag ska göra med fortsättningen av säsongen, karriären, livet, med mera. Någonting måste i alla fall göras rejält annorlunda, det tror jag nog vi alla kan vara överens om..!
https://adamsteen.se/
Nu tror jag du börjar komma på rätt spår!
Kanske det 🙂