Efter sju dagars träningsfrånvaro så var det äntligen dags att träna igen. Och det blev verkligen ett fint förstapass. Två timmar löpning varar sista timmen ensam i mörkret med pannlampa. Kan inte bli bättre! Sprang i min ensamhet och tänkte på hur jävla trevligt det är att träna ändå, sådant uppskattar man mer när man varit ifrån träningen ett tag. Finns nog inget eller ingen jag gillar mer än detta!
Det som gjorde det så fint idag var att jag kände mig ruskigt lätt i kroppen. Mycket lättare än min senaste träningspremiär. Nu när jag kör med min Polar-klocka som har inbyggd GPS så kan det på just löpningen innebära en viss stress (som cyklingen där jag alltid måste hålla över 30 km/h i snittfart) och en liten jobbig ”krock”; jag vill alltid springa under sex minuter per kilometer och samtidigt plocka mycket höjdmeter (har följande fyra fält framme när jag tränar distans: stoppur – distans – antal plockade höjdmeter – aktuell puls). Sprang idag allt som oftast en av mina favoritrutter där jag börjar med lite olika slingor på Jungfruberget, därefter till och upp på Hornberget, igenom Skuggarvet och hem över Lugnet. När jag efter 1,20 timmar var i Skuggarvet så fick jag det lite stressigt då jag upptäckte att jag låg cirka fem minuter efter mitt ”skamgränstempo”, det var bara till att bränna av några kilometer i 4,30/tempo med delvis hård kupering.
Hem kom jag och jag klarade även av dagens mål. Det kändes även över förväntan under hela passet, så det var skoj!
Passdata:
2,00,11 timmar
20,73 kilometer
152 snittpuls
173 maxpuls
5,47 min/km i snittempo
525 höjdmeter
Klicka här för att se hela passet
https://adamsteen.se/
