Jag och Adam Larsson har nu plågat oss igenom två varv på världscupbanan. Två varv uppför den mäktiga mördarbacken.
Vi bestämde att Adam skulle dra till en början då min form sen Vasaloppet varit allt annat än bra. Men efter cirka halva första varvet så kändes det så bra att jag gick upp och drog. På slutet av mördarbacken kände jag mig fräsch och ökade farten en aning, fick då en liten lucka som jag sakta drygade ut upp till toppen av andra varvet. Där började jag känna mig riktigt krispig och Adam tog sakta men säkert sekunder.
In i mördarbacken för andra gången så hade jag ändå en ganska betryggande ledning så jag åkte lugnt och kontrollerat för att ej ödsla onödig energi (det var nämligen ruskigt löst och dåligt stavfäste). Vid sista branten kollade jag bak och såg honom rätt nära, men jag hade ork till en fartökning (199 i puls på toppen) och kunde kämpa mig i mål cirka 13 sekunder före Adam totalt utpumpad.
Ett bra och hårt pass. Skönt med ett kvitto att det går åt rätt håll.
Nu sitter jag i VIP-tältet på Clash of Nations och äter, det bjuds på en imponerande show!
Två fina killar.
