Tjena!
Något piggare idag än de senaste dagarna. Det är positivt! Planen idag var att springa tre timmar i skogen, med mina Hoka Evo Jaws. Första gången på länge med både grisig stig och odämpade skor.
Det kändes okej i början, men den tekniska färdigheten att springa i skog verkar vara som bortblåst. Spänner mig rejält, tårarna rinner ur ögonen (troligen för att jag inte vågar blinka) och jag stapplar fram. Rädd för att vricka fötter och för att ramla (vill undvika att dra axeln ur lednogen). Detta fokuserande ger en annan sorts trötthet som gör att jag tappar fart.
Jag sprang över Hyttbro, Halla, Trons fäbodar, Snickarbodarna, Pransbodarna och tillbaka till Snickarbodarna. Väl tillbaka där med strax över två timmar på klockan så insåg jag att jag skulle bli tvungen att ta kortaste vägen hem via grusvägar. Inte mig emot i dagens läge. Då flytet i skogen var så dåligt var det inte direkt någon njutning idag. Sparkade i en sten halvvägs och ramlade nästan. Tog emot mig med båda händerna och kände hur axeln glappade till en aning.
Strax efter två timmar så blev jag riktigt trött och långsam. Men just därefter som jag kom ut på grusvägarna så blev känslan en aning bättre igen. Det handlar väl om vana och teknik antar jag. Det är ju en helt annan löpning att springa i skogen sådär, mot att nöta grusvägar.
Det kändes i alla fall bra att springa med odämpade skor. Enda problemet var att jag mot slutet fick ont under fötterna av minsta lilla sten. Även det en vanesak säkert. Nåväl, lite piggare än de senaste dagarna och jag kände inte av mina småskador i knä eller höft.
Fick ihop tre timmar, 32,5 kilometer och 770 höjdmeter. Betade sedan av mina gluteusövningar också. Bra jobbat Adam!
