3×20 minuter klassiskt

För första gången på år och dagar så slog jag till med ett klassiskt intervallpass, med skidor vallade med blå burkvalla. Sjuk känsla ändå!

När jag började mitt pass strax före klockan 09 i förmiddags så var det 5-6 minusgrader och strålande sol. Jag hade förhoppningar om nydragna fina spår runt elljusfemman där tanken var att jag skulle köra mina intervaller, tyvärr var det bara konstsnöslingan på cirka 1,5 kilometer som var dragen.. Men man får väl vara glad för det lilla när det kommer till detta ställe.. Dock så var denna slinga bra, förutom lite väl skarpa kurvor utför så att man flög ur spåret, samt ett spår för nära kanterna ibland vilket gjorde att stavarna sjönk rätt ner. Men man får ju inte klaga heller, för då får man skit tillbaka. Så i det stora hela är jag väldigt tacksam över att det var fina betongspår där jag åkte!

Då det var första gången på år som jag körde dessa intervaller så ville jag se till att jag hade bra fäste, så jag hade kletat på ett centimetertjock lager, fäste, över den gamla mer kladdiga burken. Det gjorde att fästet var kanon, men glidet var som ni förstår bedrövligt. Jag hade fullt upp att ta mig förbi halvfeta gamla motionärer som åkte skate och då körde jag ändå det jag hade. Så skidorna spelar rätt stor roll i denna sport, för den som inte visste det. 

Planen med passet var ändå att få till mycket åkning med benen inför nästa veckas ”En riktig femmil” så det var ett väldigt bra pass i det avseendet. Dock så har jag blivit lite sliten efter tuffa träningspass denna vecka, samt en rejäl träningsvärk sedan torsdagens gympass, så pulsen blev inte så hög som jag ville. 

Här har ni siffror från passet som var 3 x 20 minuter med 5 minuters vila:

Jag startade inte på samma ställe på intervallerna, utan jag åkte vidare i ett bra distanstempo i vilan, därför går det inte riktigt att jämföra fart och tider mellan de tre dragen. Jag tycker dock att jag orkade hålla skaplig fart på allihopa, så jag tror inte att jag tappade speciellt mycket, även om mellantiderna skvallrar om det. Jag upplevde det som att det gick tyngre och tyngre, när jag var klar med passet så stod temperaturen på nollan. 

Det kändes ändå okej, jag var rädd att min ländrygg skulle krampa ihop rejält, vilket jag förr haft problem med vid klassisk åkning. Nu körde jag ju inte livet ur mig, men det gick ändå bra med just ländryggen, det var bara på den första intervallen som den krampade litegrann, därefter gick det över. Förutom det så fick jag en ny liten komplikation i form av en blodblåsa under vänster stortå, troligen på grund av skavet som uppstår mellan tå och sula när jag diagonalar.. Under passet så kändes inte min onda handled, men nu efter så gör det jävligt ont i den alltså.. Får ser hur detta artar sig, men så länge jag kan åka obehindrat och det gör ont efteråt så tänker jag att jag fortsätter så länge det går, när väl säsongen är över helt sen så får jag ta tag i det problemet då. 

https://adamsteen.se/