56 kilometer stakning och krasch!

Godkväll.
Så fick vi då äntligen till vårt fina stakpass, Martin och jag. Inte Johansson denna gång, utan Holmstrand. Planen för dagen var två – fyra timmar stakning. Jag kom med förslaget att köra en av mina favoritrundor (som det också blev): Britsarvet – Lugnet – Kårestugan (160 höjdmeter på 4 km) – Hosjö – Danholn – Karlsbyheden – Ruptjärn – Riset – Sundborn – Skuggarvet – Lugnet – Britsarvet. Jag körde på mina Elpex-treor, Martin på SweNor-treor.
Under ruttens gång så lade vi in tio stycken fartökningar (90% av en impuls) á 20 staktag. Kände mig riktigt pigg och fräsch idag, väldigt skönt, speciellt då jag känt mig lite seg några dagar. Blir mer och mer nöjd över min vätskeryggsäck från USWE, som ni kan köpa på Vallashopen. Funderar faktiskt på att använda den under vissa långlopp i vinter, och det vill jag lova är ett bra betyg, för jag har varit jävligt anti mot att åka med dricka innan. 
Hela passet gick mer eller mindre kanon, förutom att jag råkade krascha i byn Riset. Det var en vägbit som var utbytt med grus, jag rullade på som vanligt in i den då det alltid brukar gå fint över dessa med packat grus, denna var dock jävligt mjuk och sandig, så det tog tvärstopp och jag gled på knäet och armbågen. Kändes inte så mycket just då, inte nu efteråt heller för den delen, men det har blött något okristligt mycket nu (se bilder nedan). Måste kanske amputera benet och åka in till sjukan och fylla på med nytt blod? Österrikarna och Finnarna brukar ju vara duktig på sånt?!
När vi kom till Sundborn så höll vi först på att bli överkörd av en kärring i bil som sneddade in precis framför oss, därefter stannade jag för att sätta på mig min pannlampa och Martin för att dricka.  Det var faktiskt riktigt mysigt att köra bara i pannlampans sken. Det är något jag längtar till i vinter, att få åka omkring i mörkret med pannlampan och filosofera i min ensamhet.
Siffror från passet:
3,26,10 timmar
56,92 kilometer
130 snittpuls
164 maxpuls
625 höjdmeter
16,6 km/h snittfart (långt ifrån de snabb-starka killarna i söder, Wickström med flera)
2651 kilokalorier

Pannlampan på i Sundborn, 13 kilometer hem

Mysigt sår, mysigt sällskap, mysigt pass,

https://adamsteen.se/
Previous articleFin dygnsrytm
Next articleNya Radar EV

Related Articles

Sprungit intervaller med Falu BS bandy

Tjena! Det finns en vlogg för medlemmar ute nu, släpps för resten imorgon klockan 16:30. För en tid sedan blev jag kontaktad av en bekant om...

På rull runt Runn

Tjena! Jodå, jag kom ut sist av alla idag igen. Men jag kom åtminstone ut på träning, det är inte alla som gjorde det! Det jag...

En liten cykeltur

Hallå i stugorna! Tröttheten håller i sig och jag är fortsatt seg. HRV-värdet på klockan varnade för lågt värde imorse, första gången på flera månader....

3 COMMENTS

  1. Enda trösten en sån gång är ju att adrenalinet gör att smärtan känns mycket mindre.

    För några veckor sen körde jag skate i stark medvind i hög hastighet. Sen så övergick det i grus, och det var verkligen tur att jag saktade in ordentligt. Hade nästan stannat helt, men underlaget var sugande så jag föll på armbågen och skrapade upp den lite.

    Just att byta underlag kan vara väldigt förrädiskt beroende på situationen. Man får passa sig och alltid ha utkik efter lösgrus.

LEAVE A REPLY

Please enter your comment!
Please enter your name here