Det var det.
76:a utav 185 stycken. Det var faktiskt ett steg framåt. Förra året på premiären så kom jag 86:a, då hade jag en period bakom mig där jag känt mig stark och pigg. I år har det varit tvärtom, ryggproblem och seg på i princip alla de senaste intervallpassen.
Testade skidorna någon timme innan start, därefter gick vi upp till stugan och tog det lite lugnt, innan jag cirka 1,5 timme innan drog ner igen för att testa skidor och värma upp. Tyckte skidorna funkade bra, jag fick till en bra uppvärmning och hade bra tankar innan.
Jag startade i ett tempo som jag tyckte var ”lugnt” och kontrollerat, för att kunna öka under varv två. Höll verkligen igen uppför, för att ha ork kvar. Kändes riktigt bra faktiskt under det första varvet och jag låg på 12:e plats som bäst (enligt sekundanter utmed banan) utav de 134 som startat före mig. När jag sedan skulle trycka på ut på andravarvet så blev jag fort väldigt stum, fick mjölksyra och därefter stod jag still resterande del av loppet, förutom den sista kilometern där jag kunde öka farten på ren vilja.
Jag tar med mig att känslan under förstavarvet var bättre än på månader. Jämför jag detta lopp med testracet förra veckan så var detta ljusår bättre. Så det får jag vara nöjd med! Tror att jag behöver lite mer lopp och hårdkörningar, så ska nog detta bli bra! Sorry att jag inte är bitter, men jag är faktiskt rätt så förhoppningsfull inför kommande lopp, nu vet jag faktiskt att jag kan åka fort om det stämmer.
Resultaten hittar du här.
Rätt styv vid målgång
Foto: Agneta Andersson
https://adamsteen.se/