Hejsan hoppsan.
Sådär, då har jag tränat ett pass igen. Jag blir förvånad varje dag över hur dåligt humör jag är på. När jag har jobbat och sen ska stressa iväg på ett träningspass så blir jag på allt sämre humör ju längre in i passet jag kommer. Vet inte vad det beror på riktigt, jag är väl bara sån, en bitter gringubbe.
Dagens pass blev 90 minuter skate i Bergebo. Åkte lite på konstnön inne på stadion, det var rätt fint. Åkte även Igeltjärnsvägen tur och retur tre gånger. Det var nog tyvärr lite för tunn snöbädd för att åka skate, högg till någon gång i skidan på första vändan. De två resterande vändorna upp till vändningen så stakade jag i spåret till en början, lite längre upp var det aningen bättre med snötillgången. Fick in 22,75 kilometer i alla fall, lugn åkning hela passet. Kroppen kändes ändå helt okej, det är bara mitt dåliga humör som spökade en aning.
Efter passet nu när jag kom hem så står Boris pliktskyldigt och lojalt innanför dörren. Han kollar på mig med sina snälla rådjursögon och är glad att se mig. Men inte ens det får mig på bättre humör, jag tycker bara det är jobbigt att ha honom, stackaren. Så jag tror faktiskt att jag ni bestämt mig för att inte vilja ha kvar honom. När vi skaffade Boris var det under andra premisser. Nu är allt annorlunda och jag har inte den energin eller orken till att ta hand om honom. Jag vill gärna vara ensam, samt ha lugn och ro de dagar jag i te har Alfons. Tråkigt såklart och Alfons kommer väl bli oerhört ledsen. Men jag vet inte hur jag ska göra på något annat sätt. Det är ju synd om hunden också som inte får den kärlek han behöver, då är det bättre han kommer till någon som vill ha honom.
https://adamsteen.se/