Då var premiären avklarad för i år. Jag gjorde ju inte direkt ett lopp som kommer gå till historieböckerna, i alla fall inte för att jag åkte bra. Möjligen tvärtom.
Har varit nervös i några dagar för det här loppet. Åkte ju så bra förra året, har känt mig stark bitvis i sommar och höst, samt att jag tränat bra. Så jag har byggt upp förväntningarna om att kunna åka än bättre i år. Det i kombination med att jag senaste veckan känt mig rätt seg när jag kört fart. Plus att jag tvivlat på mig själv bitvis i andra delar i mitt liv, typ att jag inte lyckas hitta en levnadspartner (blivit bränd och sårad), och att jag är lite orolig för att jag inte har tillräckligt med jobb/sponsorer för att kunna vara helt säker på att allt ska gå runt. Dessa saker gör att jag tvivlar på mig själv, samtidigt som jag sätter en oerhörd press på mig själv att lyckas, jag vill verkligen åka fort och känna att jag är en bra skidåkare. Det gör tyvärr också att jag är väldigt rädd för att misslyckas. Och jag spänner mig fysiskt och mentalt.
Idag trodde jag att jag kunde åka bra. Vi körde två varv på en femkilometersbana. Jag startade i en vad jag tyckte hög, men kontrollerad fart. En fart där jag trodde att jag kunde öka ut på varv två. Men mot slutet av första varvet blir jag tokstum, jag springer skidor, jag stressar och jag spänner mig. Istället för att slappna av och åka stort.
I början av varv två blir jag passerad av många som precis startar. Står som ett rundningsmärke och börjar bli uppgiven, less och förbannad. Men efter halva varv två så kommer Anders Svanebo ikapp mig (på hans förstavarv) och jag ger mig fan på att hänga med in i mål, ökar farten markant och lyckas med nöd och näppe att hänga med den kingen i mål. Det var egentligen det enda positiva med dagens lopp.
Jag kommer alltså delad 85:a idag, och det är ett resultat som jag är allt annat än nöjd med. Kände liksom innan denna helg att detta var det loppet jag skulle kunna åka bra på då jag är sju klasser bättre på klassisk skidåkning. Känner mig just nu allmänt missnöjd, tjock och ful. Men jag vet ju egentligen innerst inne att så är inte fallet. Jag ska försöka vända detta nu och jag vet ju att det inte är det fysiska som är min största svaghet egentligen, utan det är det psykiska.
Nu ska jag vila, och sedan köra ett väldigt lugnt och kort pass senare i eftermiddag.
Resultaten från dagens elände hittar du här: http://www.bruksvallsloppet.se/wp-content/uploads/2013/10/Resultat_H21_fred.pdf
https://adamsteen.se/
Kom igen Adam, det vänder snart på alla fronter!
Bra kämpat Adam. En premiär är alltid en premiär och det hör mer till vanligheten att man blir stressad och kör stum!
Jag tror du har bra form i dig vilket du inte minst visade på testracet. Be ngn ledare skrika på dig i spåret just det du behöver kontrollera typ åka stort och avslappnat.
Använd bilden på vallatrailern som extra tändvätska och visa hela skidsverige hur grym du är. André Pops väntar på att få intervjua dig 🙂
Tror stenhårt på dig i år Adam! Kämpa vidare så kommer det att lossna!
Dra inga slutsatser av en premiär…fokusera på allt som är positivt..och som sagt när du minst anar det vänder det. Tävla och ha kul!
Tack kingar!