Så stod jag då åter där vid Skiergen en mörk höstkväll. Galet effektiv maskin, men en riktig jävel dessutom.
Siktet var åter inställt på dödspasset: 10-9-8-7-6-5-4-3-2-1 minuter med 1 minut vila mellan varje. Start på 1,51 min/500m och med mål att höja farten med en sekund per intervall och 500m. Sist jag körde så klarade jag fyra intervaller (de fyra första). Idag så klarade jag de fem första och de två sista. Det var ”bara” 5-4-3 min som jag inte klarade. Lite för tufft för mig än alltså, men jag har bara klarat dessa tider en gång tidigare, så det ska gå snart! Nöjd ändå att jag vände det på de två sista intervallerna. Lätt att dels ge upp mentalt när man inte fixar det, men också att det i princip är helt omöjligt att dra snabbare när syra-tröttheten kommer. Så det var ändå ett steg i rätt riktning.
Intervallerna kördes på motstånd 8. Dessförinnan körde jag en uppvärmning på samma motstånd i tio minuter och en nedvarvning på motstånd 10 i 15 minuter. Fick således ihop 90 jävulska minuter på min hatkärleksmaskin. Jag fick inte ens en blodblåsa i handen som tack denna gång, otacksamma maskin.
https://adamsteen.se/
