Hej på er!
Nu är det en fri man från jobb som skriver. Äntligen. Ska bli skönt att få fokusera på träning och Alfons en tid framöver nu.
Jag har varit ute på en ny stakvända idag. Denna gång på Swenor 4. För att hjälpa min hälsena så satte jag i en kil under hälarna, men jag vet inte om det blev något bättre, dessutom tryckte det så mycket så jag fick ont fram i foten istället och tog ur dom med en tredjedel kvar av passet. Jag har foamrollat vaderna, kört med massagepistolen och så vidare. Det gör inte jätteont, men det känns ju, så jag tror inte jag törs springa än. Samtidigt har jag ju hört historier om folk som sprungit bort problem med hälsenor, så vi får se.
Passet idag gick till Falun via riksväg 293. Därifrån åkte jag över Källviken och Olsbacka tillbaka till riksväg 293, där jag svängde hemåt igen. Fick ihop skapliga 55,3 kilometer och 3,05 timmar.
Kändes okej till en början, men det blev rätt slitsamt den sista timmen. Det är ju någon galet obehaglig vind som ständigt drabbar mig. Jag skulle ju vilja säga att den förföljer mig, men då skulle ju det vara medvind, men jag är i alla fall alltid utsatt för denna misär. Det måste ju vara mer blåsigt de senaste 4-5 åren än det varit förr?! Jag tog mig hem i alla fall, utan psykbryt, det var ju alltid något.
Imorgon väntar det garanterat nya staktimmar.