Ja, det här med träning och längdskidor, även på min mediokra nivå kräver ju en del hårda pass ibland. Idag hade jag tänkt köra ett sådant. Löpintervaller på bana och i terrängen, sitter nu och äter lunch och har ångest inför det helvete som ska komma. Men vill man utvecklas och bli bättre så krävs det ju helvetespass ibland.
Ni ska inte tro på alla som bloggar och skriver om hur roligt och bra allt är inom längdskidåkningen och även andra idrotter (alltså de riktiga; konditionsidrotterna). Många gånger är det ett rent helvete. Men det är ju kanske tjusningen med det hela och det som får en att vilja fortsätta. För i alla fall jag tänker att nästa dödspass kanske känns lite mindre jobbigt, det samt att man ofta glömmer bort hur jävla ont det gör.
https://adamsteen.se/
Du är tamefan grym alltså! Kör hårt!
Och känslan under nedvarv/nedjogg är tämligen svårslagen. Är väl kanske under dessa 15-30 min som man känner sig som mest bekymmersfri under dygnet? Oavsett om de va skräpkänsla på intervallerna.
Kör hårt!
/Björn
Det är väl den där träningen som man nästa är lite rädd för som man verkligen blir starkare och bättre av. Både fysiskt och mentalt.
Kör hårt Adam!
Anonym: Tack! 🙂
Björn: Du har rätt! 🙂
Thomas: Visst är det så! 🙂