Tjenamors!
Ja, för vilken gång i ordningen är denna comeback tro? Spelar ingen roll, den är avklarad och nu blickar jag framåt. Det ska erkännas att trots ledig förmiddag (Amanda börjar jobbet vid lunch), fri att träna, kanonväder ute och en vilja att komma tillbaka så var det ändå tufft att ta mig ut. Jag fick uppbringa mycket mental styrka för att ge mig ut i ensamheten på ett träningspass. Vis av erfarenhet så vet jag ju med mig att det är tufft att ge sig ut på träningspass efter en längre vila, dessutom när det inte är någon tävling på länge för min del. Men jag kommer kämpa på nu, köra ett antal lugna pass på 90 – 120 minuter för att komma igång, varva det med styrkepass (hårdare än igår såklart..) och sedan promenader med Alfons i vagnen.
Jag blev positivt överraskad när jag såg att temperaturen på Benzen visade 3-4 minusgrader på väg till Bergebo. Blev lite bitter när jag ställde mig på skidorna och såg att det låg 2-3 centimeter nysnö i spåret och jag knappt tog mig framåt. Men väl ute på Igeltjärnsvägen hade dom packat med skoter och det blev ganska lättfört ända ner till Vargliden, king! Mötte även en av spårgubbarna som sa att dom skulle ut med pistmaskinen ikväll för att pista ända ner till Vargliden, magiskt.
Kroppen svarade väldigt överraskande helt okej, var inga problem alls att åka, varken muskulärt eller orkesmässigt. Kanske har mina många och skapligt långa promenader underhållit min kropp skapligt i alla fall. Jag var ute i två timmar, endast stakning, kanonfint väder hela tiden och spåren håller väldigt bra klass. Minusgraderna under natten hade gjort spåren rätt hårda och stavarna sjönk knappt ner något, hoppas dessa förhållanden håller i sig ett tag nu.
Efter skidåkningen så blev det en snabb vända i källaren för lite TRX-övningar med viktvästen på mig. Nu ska jag försöka ta hand om Alfons på min första riktiga föräldralediga dag.
https://adamsteen.se/
