Bilderna ovan är från gårdagens besök på Yoump. Trevligt som vanligt att leka med Alfons där. Kul att se hur han trivs!
Igår kom äntligen min pin-kod till visa-kortet. Så jag passade på att åka till Falun för att köpa ett par nya cykelskor. De gamla jag hade var slitna, men det största bekymret var att jag fick galet ont i tårna av dom mot slutet av mina långpass.
Igår kom äntligen min nya Forerunner 945. Som jag saknat den. Bra service ändå från Garmin måste jag säga. Att det tog sådan tid var för att postnumret var felaktigt. Men som tur var löste det sig.
Det blev en ny natt med otroligt dålig sömn. Klockan blev 01, den blev 02, 03.. Gav upp klockan 03 och gick upp för att sätta mig på toaletten en timme och spela mobilspel. Somnade någon gång efter 04 och vaknade 07,30. Heja heja.
Tankar snurrar i huvudet dygnet runt. Kan inte fokusera det minsta på nuet. Det enda som fungerar för stunden är att träna och då mår jag bra. Så då måste jag ju fortsätta med det känner jag. Dock så vill jag inte må dåligt fortsatt, så något måste ju ändras.
Tränar man på samma sätt hela tiden så får man samma resultat. Det kan ju översättas till allt man gör i livet, fortsätter man med samma saker så får man ju samma resultat av det och mår på samma sätt. Oftast. Så för att jag ska kunna bli bättre i idrotten så får jag ju försöka förnya min träning emellanåt. För att jag ska må bättre så måste jag ju göra någon förändring också. Vad vet jag dock inte än.
Det knepiga är att det gick så bra i början när jag flyttade hit, jag trivdes och tyckte det kändes bra. Men allt förändrades då det kom en ny in i bilden och som det sen visade sig hade träffat Alfons många gånger. Jag har läst på otaliga familjeforum om personer i liknande situation som mig som känner samma sak. Så jag är ju inte konstig, unik eller ensam i mina tankar.
Senare idag så ska jag lämna Alfons. Det tar emot att göra det. Inte bara för att jag inte får se honom på några dagar, utan också av oro för att han ska träffa den nya.
Själv så ska jag försöka köra löpintervaller idag. Får hoppas att kroppen ändå är någorlunda okej då.
Vi hörs senare kamrater!
https://adamsteen.se/
Tror du måste acceptera att exet träffar ny och att denna träffar A, jobbigt men bara bita ihop. Kanske träffa nya själv så du vet vad det är för någon, kanske känns bättre då. Familjeliv handlar ju delvis om att hela tiden kompromissa, detta blir ju ännu mer efter separation då man förmodligen separerar för att man är olika. Kanske satsa på ta och ge, exempelvis acceptera att exet avgör vilka A träffar när han är där mot att ni fortsätter ha A som nu och inte varannan vecka som hon önskar. Och sen jobba vidare så. Viktigt för A att ni kan hålla någorlunda god ton med varandra. Är nog viktigt att ni är öppna mot varandra men samtidigt accepterar att ni gör olika. Hört flera fall där reglerna är olika hos respektive förälder men att barnen ändå accepterar det och har det bra hos respektive förälder. Lite snurrigt inlägg men tror budskapet går fram ändå.
Tack för inlägget. Du har nog rätt. Men det kommer ta tid innan jag är redo för acceptans och någon träff. Just nu känns det bara nattsvart och bedrövligt.
Det nattsvarta tror jag är fullt normalt känna, kom ihåg det. Alla har sin ups and Downs.
Sant!
Du kommer alltid vara Alfons pappa, det kan ingen ta ifrån dig. Försök att fortsätta vara den bästa pappan för honom med allt vad det innebär. Som barn behöver man tillåtas att älska båda sina föräldrar fullt ut, oavsett olikheter, delade åsikter och ibland val som inte alla uppskattar. Försök att göra det enkelt för honom. Skulle det vara några oegentligheter behöver man förstås agera annorlunda för barnets skull, men så länge han trivs hos er båda mår ju han bra.
Jag hoppas att du ser positiva delar av livet också, att du ber om hjälp om det är vad du behöver. Det är en tuff period i livet nu. Det är naturligt att känna hela känsloregistret. Rid ut stormen och var ”the bigger person” det kommer man längre än man tror med.
Återigen. Ta hand om dig. Gör det som gör dig gott. Hitta långsiktiga lösningar.
Ja, det är väl sant såklart. Jag försöker det också. Men jag kan inte på något sätt acceptera att det är någon annan som befinner sig i samma hus som honom och som ska låtsas vara någon låtsaspappa. Det är värre känsla än att ha blivit dumpad av någon jag verkligen tyckt om. Vilket inte är fallet här.
Jag ser inga positiva delar i livet tyvärr. Allt är bara skit. En väntan på nästa träningspass, tankar på kommande träningar och däremellan funderingar på framtiden som ser allt annat än ljus ut. Vet inte vad jag ska be om för hjälp heller. Vill inte vara till last för någon annan. Men jag behöver någon form av förändring. Antingen med ett nytt jobb, eller flytt tillbaka till Falun. Tyvärr är jag dålig på att vara ”the bigger person”, är mer en som reagerar på instinkt.
Tack och tack för din kommentar!