Mina Jawbreaker var i det närmsta helt igensnöade den sista halvtimmen. Envist så hade jag dom ändå på mig, då det snöade i sidled och jag ville inte få ont i ögonen.
Med hela det här projektet att ta sig till Falun med Alfons, slita på Benzen och lägga en halv förmögenhet på bränsle så är det ju lika bra att träna när man väl gör det. Jag har ju inte varit jättesjuk, bara småkrasslig. Så jag behövde träna. Dessutom så blir det med stor sannolikhet ingen skidåkning i veckan heller.
Tanken var först att köra skate och stakning i typ 1,30-2 timmar. Men vem försöker jag lura egentligen. Jag visste väl ändå innerst inne att det skulle landa på tre timmar innan det var över. Dessutom så lär det ju bli en del löpning i veckan, så jag bestämde mig ganska snabbt för att enbart staka.
Till en början var det uppehåll och gick ganska lätt där i spåren. Enda lilla problemet under den första halvan av passet var att jag frös om händerna och fötterna. Annars tyckte jag det flöt på bra. Jag blev positivt överraskad att dom hade förlängt spåret till lite drygt två kilometer, så det var kul!
Under den sista timmen så tilltog snöandet alltmer och jag började så smått ledsna ur. Men när jag kommit så långt var det bara att bita ihop och fortsätta.
Jag åkte lugnt och fint under hela passet. Tyckte inte det kändes som om jag hade vilat i sex dagar, det var ju positivt. Till slut blev det då som sagt tre timmar, 45 kilometer exakt och 890 höjdmeter. Snittpulsen landade på 115.
Skönt att vara igång igen, nu blickar vi framåt!
https://adamsteen.se/
