Domedagsprofeten har talat. Vore inte detta ett bra sätt att avsluta karriären på då? Jag vet liksom inte om jag orkar börja om från noll. Tränat den bästa sommaren någonsin efter min förmåga, kroppen har känts rätt bra och det mesta började falla på plats. För första gången kanske någonsin så var jag nöjd med i princip alla bitar i livet. Nu är det lite andra tongångar. Jag vet inte alls omfattningen av denna skadan, om jag ens kan åka skidor igen, det tror jag väl såklart, men hur lång tid tar det att komma tillbaka?! Jag är inte så sugen på att sätta mig på en testcykel och trampa varenda dag. Det är löpning och skidor jag brinner för. Orkar inte fundera idag på hur allt blir, men snart måste jag ju börja med det.
Det gick ju bra igår, fram tills hindret med bilen. Jag kastade mig framåt som ett dyk. Det enda jag kan tänka mig hände var att jag i ungefär samma rörelse som jag landade på marken började kräla framåt och på så sätt fick en maximalt oturlig vinkel & belastning på axeln så hela fan hoppade ur. Jag hörde och kände hur det knastrade i axeln… Jag hade ju bara tankar på att försöka fixa axeln och fortsätta. Att bryta fanns ju inte i tanken, men ju längre tid det tog desto mer rann ju hoppet ur mig.
Smärtan var rätt så jävlig, men även rädslan efteråt när jag låg där i gräset. Vågade inte röra mig ur fläcken. Jag verkligen kände hur fel axeln låg. Handen och underarmen var bortdomnad. Jag började skaka och frysa efter en stund. Bedrövliga scener alltså. Så jävla tråkigt och onödigt.
Jag sov 10,5 timmar inatt. Det gick rätt bra. Men det är läskigt och lite smärtsamt att vända sig i sängen. Armen fungerar, men den gör ont i vissa lägen. Vet inte hur jag ska våga använda den mer än till vardags heller. Läkaren sa 2-3 veckors vila, då kan jag ju lika gärna ge upp detta.. Vilade 9-10 dagar när Alfons föddes. En till längre period i detta skede av året är ju inget annat än en katastrof. Jag har ingen lust att ställa mig på startlinjen och veta redan innan hur dålig jag är. Redan nu är jag ju sämre än halva södra Sverige på rullskidor och då tränar jag så hårt jag kan. Hur ska det då bli sen?! Usch.
Några bilder:
Livrädd.
In i ambulansen. Man ser i alla fall mina Icebug-skor dom fungerade riktigt bra i skarpt läge, grymt grepp!
Illamående, less och just hemkommen från sjukan
Trötting.
https://adamsteen.se/
Om du nu tränat din bästa sommar hittils så vore det ju ovärt att kasta bort den, du hade ju lika gärna ha fått flunsan i 2 veckor. Hade du gett upp för det? Kör för fan.
Tänk långsiktigt… Tror du ändå kommer kunna prestera bra denna vinter också…
Du är snart tillbaka igen! Springa kunde jag göra ganska snabbt efter min axel slogs ur led. Ge inte upp nu!!!
Det kändes riktigt konstigt och lite otäckt när man var klar med mitellen och skulle börja lyfta armen igen. Typ tvätta håret och sånt. Man blir handikappad! Klä på sig och gå på dass va ju hopplöst😂
All stakning kommer göra att du rehabar snabbt, det sa min sjukgymnast vid min skada.
Bit ihop nu!
Tack! 🙂
Om den ”bara” hoppat är det ingen fara alls. Om nåt skadats är det såklart segare.
På handbollsspelare hoppar ju axeln titt som tätt och den lägger vi bara tillbaka o sen kör de inom en vecka.
(Jag jobbar som fystränare på ett handbollsgymnasium – Anders den trevlige stockholmaren enligt Micke Sandgren)
Nej du får inte ge upp nu. Du är ju grym som jag sagt tidigare 😊 Tänk bara på all tid & vilja du lagt ner!! Se detta bara som lite ofrivillig vila 😊Passa på att umgås med Alfons, han är säkert redan jätte stolt över sin pappa 😊
Tack Anders. Låter bra. De såg ingen skada på röntgen iaf 🙂
Tack så mycket! 🙂
Fasen Adam, de där fixar du galant! Som gammal motocrossåkare har jag slagit axeln ur led flera gånger och fått ledband utdragna och även brutit båda nyckelbenen och jag tänkte precis som du I början, faan jag orkar inte börja om från början! Jag hade även oturen att göra det när jag var som bäst, och detta på elitnivå och tänkte att all träning jag hade lagt ner är förgäves, men faktum är att det faktiskt inte är riktigt så.. Läka sa att jag skulle komma tillbaka mkt snabbare eftersom jag var i så bra form och det stämde mkt bra. Jag fick låta bli att köra på 3v men när jag var tillbaka tog det inte alls så lång tid att vara tillbaka på samma nivå som tidigare! Och med tanke på hur bra tränad du är så fixar du det galant! Visst, det kommer att vara motigt I början men det är bara att koppla in pannbenet och köra 😉 smärta är bara svaghet som lämnar kroppen 😉 nej skämt å sido, låt det ta den tid det tar, men jag lovar dig att du kommer att komma igen och du skulle garanterat ångra dig för resten av ditt liv och tänka på vad som kunde ha hänt om du inte hade lagt av. Vilken stor idrottare har inte haft motgångar? Nej borra ner huvudet i snön och kämpa på!! Jag lovar dig att det är värt varenda svettdroppe! Du fixar detta! Det är jag övertygad om!!
Krya på dig 🙂 Men du får inte sluta!! Jag älskar din blogg & din träning.
Tack för snälla kommentarer, det ger mig hopp 🙂
Ramlade och fick axeln ur led på Playitas (löpning i bergen) för två veckor sedan. Kört aktiv rehab sedan dess, åkte två mil rullskidor idag utan problem. Kunde inte ta av tröjan första dagarna….
Okej, tack för det! Har du någon länk eller liknande till ditt program? 🙂
Var första passet på träningsvecka på playitas så lite surt (fick ändå ihop 20 timmar den veckan) . Tog det lugnt första dagarna sedan lätta övningar i vatten. Gick bra att springa efter två dagar. Varit till naprapat som masserat ut musklerna och visat lite olika övningar med gummiband mm. Googla så hittar du massor av tips. Viktigast är att komma igång och röra sig så att cirkulationen kommer igång. Det går ju att staka skierg med en arm också….
Okej. Bra kämpat 🙂 tack för tipsen 🙂
Sjukt ändå att råka ut för en sån grej. Lite typiskt när träningen gått så bra. Kommentarerna ovan låter ju ändå ganska positiva och att det finns ganska stort hopp om att komma igång hyfsat ganska snart.
Krya på dig och lycka till!
Verkligen. Japp!! 🙂
Tack så mycket 🙂