Godkväll!
Här i sommarstugan är det bara jag, Alfons och Jonatan som härjar fritt sedan gårdagen. Idag hade vi lite olika överläggningar huruvida vi skulle lägga upp träningen för dagen. Till slut landade vi i att hela gänget skulle hålla ihop i samlad tropp. Vi såg till att ladda vätskebälten och vattenflaskor med sportdryck, samt fickorna fulla med energibars.
Vi åkte vår vanliga tur med grusväg första fyra kilometerna in till asfalten i Dala-Floda. Därinne väntar diverse psykskarvar och ”hit & dit-svängar”. Idag hittade vi dessutom två för oss nya psykskarvar på säkert 3-4 minuter vardera. Rena guldgruvan det, ungefär som att vinna högvinsten på lotto.
Hela passet såg jag till att Alfons fick stanna så mycket som möjligt, när vi som två mentalpatienter tog oss an våra extrasvängar.
Vid två tillfällen fick Alfons en längre paus med energibar, medan vi körde impulser fram och tillbaka längs en raksträcka. Vid den första vändan körde vi tio stycken stegringslopp och vid den andra blev det tio stycken impulser.
Senast vi körde rullskidor ihop var det jag som var låg på energi och humör, idag var det Jones tur att få smaka på den kakan. Så pass illa att han fick vika in årorna i förväg och masa sig hemöver med svansen medan benen. Den gode Alfons och jag hade dagen till ära mer att åka med. Vi har å andra sidan inte ett gravel-race på tio mil i benen från gårdagen.
Till sist landade vi hemma vid sommarstugan med 3 h 30 min och 55,6 kilometer på klockan. Elpex 4 och stakning. En fin dag och kul med det gedigna sällskapet.
För att förtydliga än en gång var jag väldigt noga med att Alfons skulle få nog med vila och energi under turen. Dessutom fick han hjälp av mig i varenda uppförsbacke och även på stora delar av de lättåkta partierna. Jag frågade honom också väldigt ofta om han tyckte det var roligt och om han ville fortsätta. Så ni behöver inte oroa er över det.
