Hej vänner.
Medan resten av idrotts-Sverige tävlar i löpning, rullskidor, eller alternativt stakar 100 kilometerspass så hänger jag här. Utan vettig träning på flera dagar och är bara allmänt trött och less. Kanske är det vara lättja och lathet? Jag känner mig ju inte sjuk på något sätt, bara så jäkla kraftlös i armar, ben och kropp. Blir dessutom sjukt stressad av alla andras bravader i tävling och träning. Min uteblivna träning gör inte saken bättre. Men vi får se, kanske ger jag träningen ett försök idag. Jag vet ju att det är lätt att bara fortsätta i ett bra mönster med träning dag efter dag när jag är inne i det. Likaså är det kämpigt att börja om efter någon dags vila, då kan jag lätt känna att jag lika gärna kan fortsätta skippa träningen då det ändå inte är någon idé. Ständigt dessa hjärnspöken som jag trilskas med. När jag väl bestämt mig för att skippa träning så har jag ändå svårt att vara i nuet och fokusera på andra saker. Jag mår som allra bäst mentalt om jag först har fått stökat av träningen så tidigt det vara går på dagen, därefter kan jag mer fokuserat och inlevelsefullt engagera mig i andra aktiviteter. Sjukt ändå när man är en trött gammal skidåkare på gräsrotsnivå, men stundtals tänker som en världselitsidrottare. Kanske försöker jag ändå ge mig ut på ett pass idag..
Igår så skippade jag ju som bekant träningen i alla fall. Istället lekte vi lite ute i trädgården och fixade med lite småsaker. Vi åkte även till en närliggande glasskiosk och köpte varsin glass. Ja, faktum är att jag i dessa tider med dålig känsla i kroppen väljer att skippa sockerförbudet. Jag låter mig äta det jag är sugen på, för att åtminstone få uppleva en kortvarig njutning. Efter glassen åkte vi till affären för inhandling av mat och givetvis godis. Senare så begav vi oss också iväg till en kompis för att hälsa på. Boris fick då leka med en hund av samma ras och Alfons fick titta på ankorna, eller ”Vankorna” som han själv säger.
Nu ska jag försöka vakna till, äta och sedan ska jag uppbringa all kraft jag har till att ge mig ut på en rullskidstur. Kanske blir jag piggare när jag väl är ute. Om inte så tvärstannar jag, slänger rullskidorna i diket och liftar hem med första, bästa bil. Jag har ju varit nere och sänkt många gånger förr, trott att jag aldrig skulle kunna prestera ens på min nivå, men ändå kommit tillbaka. Så detta är nog bara ett litet hack i skivan, någon dag utan träning i det stora hela spelar nog ingen roll alls.
https://adamsteen.se/
