Fullblodsegoisten

Man börjar ju så sakteliga inse att loppet är kört med det före detta förhållandet, gäller bara att försöka acceptera faktumet och gå vidare. Folk skiljer ju sig varje dag, så varför skulle inte jag kunna klara av det?! Inget händer ju mig fysiskt av att jag nu är ensam. Inte åt det sämre i alla fall. Nu kan jag ju som så många gånger tidigare nämnt; fokusera enbart på mig själv och på mitt race. Fullblodsegoist som jag är. För det är något som jag märkt med tiden, jag är oerhört självupptagen och egoistisk. Men ska man inte kunna få vara det som en satsande idrottare i en individuell gren?! Är ju ändå inte elak och jag har ju empati. Men jag sätter mig själv alltid i första plats. Inget ”laget före jaget” här inte!

Frågan är bara om jag kommer kunna bli kär i någon igen. Har ju åkt på en del törnar och har fruktansvärda tillitsproblem. Har svårt att släppa in någon från det motsatta könet. Det är nog något jag måste försöka jobba bort. Alla kan ju inte vara idioter eller opålitliga som de jag hittills träffat?! Det hade nog varit bra om jag öppnade upp ögonen lite och försökte träffa någon ny. För vad är det värsta som kan hända, att jag blir ensam igen? Det är ju något som jag om än inte gillar, i alla fall börjar bli ganska så van vid. Så jag ska väl försöka ge det en chans. Har bara inte varit redo för det än, av naturliga själ. För tjejer finns det och tjejer får jag. Handlar som sagt ”bara” om att jag måste kunna tycka om dom och lita på dom. Det blir nog bra det här. Om någon är intresserad så är det bara att höra av sig till mig, jag bits inte: 076 – 166 49 97.

Passa på att gilla min bloggs facebook-sida, samt följa mig på instagram, så ni inte missar något från mitt händelserika liv.

Idag fick jag en skön sovmorgon. Nu ska jag snart iväg till Dala Wärdshus och äta. Senare blir det ett gympass på Actic Britsarvet!