Närmare att avbryta ett pass har jag sällan varit

Av någon anledning så gick jag och våndades inför dagens pass mer eller mindre hela dagen. Ibland är det så för mig. Detta pass var nog mycket på grund av att jag skulle behöva snurra ett antal varv runt elljusspåret i Skräddarbacken, inget fel på det spåret så klart, men det hade ju varit skönare med lite längre bana än cirka 2,5 kilometer. Jag oroade mig också för att inte ha åkbara skidor och vilket val av skidor jag skulle göra. Det slutade med att jag valde mina Twin skin, eftersom att temperaturen visade fyra plusgrader när jag gav mig av.  

Jag joggade upp till Skräddarbackens elljusspår, löpningen dit brukar ta cirka 9-10 minuter och hem cirka 6. minuter, om det inte är alltför halt. Det är ganska exakt 1,3 kilometer dit, nästan bara backe. När jag ställde mig på skidorna och gav mig iväg på det första varvet så hade jag varken glid eller fäste. Under hela det första varvet så var jag närmare än någonsin att ge upp passet. Jag hade verkligen ingen lust att träna och jag satte verkligen mitt psyke på prov här. I mitten av detta första var så tog jag bilderna ovan, jag tyckte dom blev rätt så snygga och den lilla positiva kicken fick hela mitt pass att vända. Därefter så började spåren frysa ihop något och det gick lättare, (men långt ifrån lätt). Även kroppen började kännas helt okej och jag hittade en teknik så att skidorna bet bra uppför. Så den sista halvtimmen av passet var faktiskt ganska njutbar, skönt att avsluta på ett positivt sätt!

Passet blev 24,1 kilometer långt, jag höll på i två timmar med löpningen inräknat och jag klämde till med 475 höjdmeter.

Tack för idag!

https://adamsteen.se/