Alfons blev ganska förvånad till en början när jag satte pannlampan på hans huvud igår. Men sedan var det mest roligt
Det har blivit två nätter med ganska dålig sömn nu och det märks direkt på mitt humör att jag blir lite mer irriterad och får sämre tålamod. Jag behöver mina åtta timmar för att fungera, nu har det blivit typ 6 + 5,5 timmar. Visst, lätt att gnälla och bli irriterad, men det är något jag är ganska duktig på..
Jag vet inte om det är för att jag varit lite småirriterad, om jag börjar bli nervös inför Vasaloppet, eller något annat, men igår så tyckte jag verkligen att hela världen skrev till mig för diverse frågor. Just inför Vasaloppet så känns det som om alla ska skriva, fråga, fundera, höra, och så vidare. Det blir väl kanske så när jag är lite av en ”offentlig person” på grund av bloggen. Men just igår var det lite jobbigt där ett tag faktiskt, kan dock vara på grund av den nyss nämnda dåliga sömnen.
Förutom frågor om Vasaloppet så ska det ju analyseras, funderas, frågas, etcetera huruvida jag kunde få stryk av min bror. Har man åkt skidor hela livet, tränar skapligt och har bra material på fötterna så är det väl inte så konstigt. Det är ju ändå roligt att han kunde slå mig tycker jag, då kanske vi kan hjälpa varandra på någon träning och tävling framöver. Jag kan dock tycka det är lite drygt med folk som helt plötsligt ska uppmärksamma hur bra han blivit, men alla hundratals tävlingar jag gjort eller allting jag offrar i form av tid, pengar, med mera är det kanske ingen som riktigt tänker på. Såhär i säsong och såklart även under träningsperioden så är det jävligt mycket att tänka på och som måste pusslas, vändas på, funderas kring och försöka få till. Allt för att kanske bli någon liten procent, eller promille bättre.
Kanske är det just det här som gör att jag inte blir bättre, att jag kanske blir för seriös och tänker för mycket?! Det är det ju många som säger om min bror också, att han är en sådan talang och så vidare. Visst kan det stämma. Men jag tror att jag skulle kunna prestera ganska bra med mycket mindre träning också. Här tror jag vi kommer in på lite mentala bitar, nu när jag tränar bra och tycker mycket fungerar bra kring det, jag känner mig stark och så vidare. Allt detta gör att jag sätter en medveten och även omedveten press på mig själv om att jag ”måste” prestera bra. Hade jag tränat mindre så skulle det främst få två följder (tror jag): jag skulle bli lite fräschare på passen och jag skulle troligen ha en något mer avslappnad inställning till tävling och prestationen. Ja, men varför gör jag inte så då?! Tro mig, det är inte så lätt att ändra på sin plan och träning bara sådär. Att komma med tips till andra är mycket lättare, då tyckte jag att man direkt ser om den personen gör något tokigt, men kommer det till en själv så är då åtminstone jag väldigt rädd och orolig direkt om jag ”tappar” träning.
Men som jag varit inne på tidigare så är planen att jag successivt ska träna mindre och mindre, samt få till en mer optimerad träning med mer korta/hårdas pass. Jag har ju minskat ner träningen en aning till detta året och mer ska det bli framöver. Jag tycke inte jag har blivit sämre, snarare tvärtom, men det är mycket som ska klaffa på en skidtävling för att det ska fungera optimalt.
Observera att jag inte skriver i affekt, är grinig, bitter, eller sur. Jag bara skriver av lite tankar och funderingar som dykt upp.
I eftermiddag så ska jag köra ett lättare styrkepass!
https://adamsteen.se/
